Arbetsmarknaden är lysande för skogsmästare och jägmästare. Tacka stormen för det. Först blev det visserligen anställningsstopp när organisationerna skulle stuvas om men sedan behövdes fler tjänstemän för att lösa problemen. Och när stormvirket var bärgat hade andra länder hittat nya marknader för sitt exportvirke. Därmed har konkurrensen om den inhemska råvaran hårdnat — och med den konkurrensen om tjänstemännen.
Framför allt är det alltså skogsföretagens och skogsägareföreningarnas fältorganisationer som förstärks.
— Men även tjänsteföretagen växer. Det konstaterar Erik Palmqvist. Han är förbundssekreterare på Naturvetarförbundet som organiserar skogsakademiker. Se på konsultföretaget Foran som gör inventeringar och skötselplaner åt olika typer av markägare. På några år har de vuxit till över 30 anställda bara i Sverige, säger Erik Palmqvist. Ett annat exempel är antalet skogsutbildade mäklare som har ökat kraftigt de senaste åren.
— Skogsvårdsentreprenören Jan Karlsson Skog i Gävle har snabbt vuxit till 25 årsanställda och 400 säsongsplantörer. Många av de nya tjänsterna i branschen är arbetsledare.
En nackdel med den höga efterfrågan på folk är att de som har gått på utbildningen till jägmästare och skogsmästare inte hinner ta ut examen innan de blir rekryterade.
— Det gick så långt att Statistiska Centralbyrån plockade bort skogsmästarna ur statistiken år 2005. Bara tre tog examen så man trodde på SCB att utbildningen i stort sett var nedlagd. Men eleverna hade avbrutit utbildningen eftersom de fått jobb. Det är naturligtvis inte bra på lång sikt, man behöver sin examen när man söker nästa jobb, skyndar han sig att tillägga.
Lönen har inte hängt med när efterfrågan ökat på arbetskraft. Delförbundet Skogsakademikerna rekommenderar 26 000 kronor i månaden för den som är nyutbildad jägmästare på den privata sektorn. Men det lyckas bara 20 procent förhandla sig till. Ingångslönen ligger i genomsnitt under 23 000 kronor.
Text: Bengt Ek
bengt@skogen.se