Svensk skogsnäring stod inför valet att lägga ned stora delar av verksamheten eller exportera till Tyskland och det tyskockuperade Europa, konstaterar Birgit Karlsson forskare vid Göteborgs universitet.
Birgit Karlsson har studerat skogsnäringens situation och dilemman under andra världskriget. Hon konstaterar bland att den nordiska skogsindustrin gjorde allt för att bromsa utvecklingen av ett förtida EU som skulle styras av tyskdominerade karteller. Samtidigt blev Tyskland en viktig exportmarknad. 1936 var Sveriges tysklandsexport av trävaror, massa och papper värt 26 miljoner kronor. 1941 hade det ökat till motsvarande 322 miljoner kronor.
Hårt drabbades vissa typer av massa medan trävarorna sålde bra till axelmakterna. I Sverige behövdes också mycket plank och brädor till militära byggen och luftskydd. Industrin ställde dessutom om till att producera nya produkter och skogsbruket sålde stora mängder ved för Sveriges eget behov. Svensk skogsnäring som helhet klarade krisen. Krediterna som svenska exportörer lämnade till Tyskland under kriget ses av vissa som en etisk och moralisk eftergift. Största kreditgivare var skogsnäringen. 1942 stod skogsnäringen för hela 80 procent av krediterna.
Vi måste komma ihåg att den moraliska diskussionen är en efterhandsdebatt. Under kriget saknades den debatten, menar Birgit Karlsson. Den svenska politiken, som gick ut på att hålla landet utanför kriget men samtidigt säkerställa försörjningen, hade stort stöd.
Sverige hade lärt sig av den mer rigida hållningen till neutraliteten som ledde till första världskrigets hungerstrejker. Vid tiden för andra världskriget definierades neutraliteten om och samhället kom att skilja utrikeshandeln från utrikespolitiken. Men debatten om etik och moral i affärsvärlden går fortfarande hög.
Text: Erik Viklund