Många privata skogsägare förstagallrar sin skog manuellt utan egentliga stickvägar och skotar ut virket med snöskoter eller fyrhjuling. På skogsdagen visade maskintillverkaren Vimek och entreprenadföretaget Konradsbo Skogstjänst AB upp ett alltigenom maskinellt gallringsalternativ som utför ett likvärdigt jobb, men på kortare tid.
I SKOGEN nr 10 presenterades stickvägsfri gallring. I korthet går det ut på att skona skogen från markskador och behålla 200–300 extra stammar per hektar. I en traditionell gallring tas de bort för att ge plats åt stickvägarna.
Vid en stickvägsfri gallring minskas uttaget drastiskt. Det betyder mindre pengar åt skogsägaren. Men tanken är att det ska tas igen med råge vid nästkommande gallring när många av stammarna genomgått en sortimentsvandring från massaved till timmer.
Dagens dominerande diskussionsämne i Åmsele var hur stickvägsfritt kommer att bemötas. Ungefär så här gick tongångarna.
De entreprenörer som kommit till visningen konstaterade att med små lätta maskiner skulle de flesta gallringsposter bli barmarksklassade, det vill säga åtkomliga under barmarkssäsongen utan att skada marken.
Några trodde att storskogsbruket kommer att ställa sig kallsinnigt, trots att barmarksposter idag är stor bristvara. Industriernas behov av träddelar och massaved bromsar intresset att övergå till stickvägslösa gallringar.
Andra var mer optimistiska och påpekade att utvecklingen mot stickvägsfritt kan komma att gynnas av att massaindustrin fått det kärvt i spåren av tidningsdöden.
Diskussionen kom också att handla om hur de privata skogsägarna kommer att ställa sig till stickvägsfritt.
Besökarna förmodade att intresset kan bli stort bland aktiva skogsägare, särskilt de med begränsade arealer.
–Man påverkas av det faktum att minst 70 procent av gallringsvirket kommer från de vägar som tas upp för att maskinerna ska komma fram. Dessutom av att mycket produktiv mark går förlorad till nästa gallring, sade en av besökarna.
Skepsis fanns hur mer passiva skogsägare skulle ställa sig.
–Många har vant sig vid ett hyfsat netto från förstagallringen. Och nu kan det plötsligt komma att kosta pengar.
Argumenten som framhävs för stickvägsfritt brukar vara att fler träd får utvecklas till timmer och att markskadorna minskar. Dessutom betonas ett antal miljöfördelar:
• På varje hektar i en förstagallring behålls 200–300 fler träd som tar upp koldioxid. Det handlar om väldigt stora arealer.
• Allt tyder på att stormar blir vanligare i framtiden. Stickvägsfritt ger ett bestånd utan de öppningar (vägar) där vinden ges möjlighet att accelerera.
• Småskaliga maskiner förbrukar mindre bränsle. På Vimekmaskinerna har man konstaterat en halverad förbrukning jämfört med traditionella större maskiner. Teknikerna har räknat på att virkesvältan ska ligga framkörd till väg.
• Modellen skulle skapa fler arbetstillfällen än vad traditionell förstagallring gör.
Ytterligare argument som brukar hävdas är att det inte är så stor skillnad vad gäller produktionen hos mindre och större maskiner i förstagallringar.
• En liten skördare gallrar en hektar unge-fär lika snabbt som en stor maskin. Mätt i volym skördar den större maskinen klart snabbare, men det mesta i gallringen kommer från stickvägarna. Ett jobb som den lilla maskinen inte behöver utföra.
• En stor skördare har större flöde och snabbare matning. I gengäld har den lilla skördaren en snabbare och kortare kranrörelse i sin stråkkörning mellan stickvägarna. Så länge det handlar om förstagallringar väger det jämnt mellan stor och liten skördare.
• En stor skotare har fördel ju längre skotningsavståndet är.
• Den lilla skotaren har en konkurrensfördel eftersom den ökar möjligheten att åta sig jobb utan markskador även när marken inte är tjälad.
–Varför inte tänka flexibelt och använda bägge typer av skotare i verksamheten? frågade en av deltagarna på skogsdagen.
Andra poängterade att anskaffningskostnaden för en liten maskin är väsentligt lägre än för en större.
SKOGEN 12/2013