Det var lärkexkursion i Tönnersjöheden utanför Halmstad härom veckan. Harald Säll hade inbjudits för att föreläsa. Han trodde att det skulle bli som vanligt, där han stod med sitt planschställ redo att börja. Då överraskades han med en Silverkvist och fina ord från Föreningens Skogens styrelseledamot Hans-Jöran Hildingsson.
– Jag blev så himla glad så jag fick svårt att prata, det är ovanligt. Min fru blev också väldigt glad, säger Harald Säll.
– Man känner en stor ödmjukhet. När man får en sådan här utmärkelse så tänker man på alla andra som jobbar med att bygga upp vårt fina skogsbruk och bidrar med biobaserade råvaror. De borde få pris allihop.
Han funderar ofta på hur svenskt skogsbruk ”blivit så väl fungerande”.
– Tänk om någon sagt för hundra år sedan att skogsägarna skulle avsätta så stora områden för fri utveckling som de gör idag. Det finns en stor lyhördhet hos skogsägarna. Får de veta att det är bra för mångfalden att lämna död ved, ja då gör de det. Vi har verkligen funnit en modell som fungerar, säger han.
I södra Sverige ägs 80 procent av skogen av privata skogsägare och det är just det privata ägandet som är nyckeln, anser han.
– Jag önskar bara att de fick mer beröm och att det blev mer lönsamt att producera virke. säger han.
Harald Säll är lektor i virkeslära vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Genom kursen ”Hållbart familjeskogsbruk” har han undervisat tusentals skogsägare eller skogsintresserade. Han ansvarar för kurserna i lövskogsbruk och skogens affärsmöjligheter. Men han är också en uppskattad lärare på konferenser och skogskvällar.
Det har hunnit gå mer än 25 år sedan jägmästaren Harald Säll började undervisa. Men han har också forskat om hur barrträd växer och hur växtvridenheten påverkar virkesprodukter. Visserligen har svenskt skogsbruk ovanligt raka träd – det bäddar vi för genom vår skogsskötsel och genom att välja gran.
Men i varje bestånd finns det ”värstingar” som går att upptäcka. Genom att mäta fibervinkel under bark på det stående trädet eller på barkat timmer kan man förutsäga skevheten hos den sågade brädan efter torkning. Om detta gjordes i större utsträckning skulle andelen kasserat sågat virke minska rejält.
– Man skulle också få bort onödigt plockande och sorterande inom förädlingsindustrin.
Men det allra värsta är, anser han, att den skeva brädan med kvalitetsbrister ofta når slutkunden.
– Det är inte okej och det går att undvika. Genom att ta bort en bit av barken på det stående trädet kan man mäta fibervinkeln. Den kunskapen hade man förr. Med teknikutveckling skulle det vara möjligt att göra vid avverkningen, på skördaren, säger han.
Harald Säll lever med skog också på hemmaplan. Även som skogsbrukare är han nyfiken och entusiastisk.
– Jag testar trädslag – har mer än femtio – och nya skötselmetoder. Och så hägnar jag mycket, då händer det grejer. Jag har aldrig färre än tio naturligt föryngrade svenska trädslag inom ett hägn på cirka en hektar, säger han.