Forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Umeå universitet har undersökt vilka sjukdomar som gnagare sprider efter stora skogsbränder. Studierna har gjorts på platsen för en jättebrand som ägde rum 2006 i Bodträskfors i Norrbotten.
”Vi såg att andelen skogssorkar som bar på sorkfeberviruset ökade som ett resultat av branden”, säger Frauke Ecke, projektledare och universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.
Studien genomfördes under de fyra första åren efter branden samt en gång till under det nionde året.
Resultatet pekar på en ökad infektionsrisk för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna, deras avföring eller urin.
Skogssork är den enda art som kan vara bärare av sorkfeberviruset. I brandområdet var den ensam gnagare. Detta trots att andra arter som åkersork, gråsiding, skogslämmel och vanlig näbbmus fanns i det omgivande landskapet.
Forskarna gjorde jämförelser mellan sorkar i bränd och icke bränd skog och såg stora skillnader. Som mest var infektionsgraden hos skogssorken 76 procent i brandområdet och 41 procent i obrända skogar.
”Orsaken till den höga infektionsgraden i brandområdet är antagligen den låga biologiska mångfalden bland smådäggdjur efter branden. När en skogssork stötte på en annan gnagare var det alltid en annan skogssork, och detta ökar överförings- och infektionsrisken i skogssorksbeståndet”, säger Frauke Ecke, i ett pressmeddelande från SLU.
Antalet sorkar i brandområdet var dock lägre än vanligt. Men den höga andelen smittbärande djur innebar alltså en ökad risk för människor att smittas.
Det finns anledning till försiktighet, menar forskarna. Varningen riktas till allmänheten men framför allt till yrkesgrupper som jobbar med exempelvis bortforsling av bränt virke eller som återplanterar de brända skogsområdena.
”Vi planerar att undersöka hur förekomsten av sorkfeber hos människor har varierat i regionen under åren före och efter branden kring Bodträskfors, men än har vi inga sådana sjukvårdsdata”, säger Frauke Ecke.