Det är Skogsstyrelsens statistik som massmedia missbrukar när skogsbruket beskrivs som skövlande busar som bryter mot lagen. Snälla Skogsstyrelsen. Ställ upp på skogsbruket och ta avstånd från det vulgära massmediedrevet som nu går mot skogsföretagen. Lyft i stället fram den andra sanningen som också är tydlig i er statistik: att skogsbruket på de allra flesta hyggena lämnar avsevärt mer naturhänsyn än vad som någonsin kan krävas enligt lagen. Ja, ett skogsbruk som bara klarade lagen skulle vara avsevärt sämre för den biologiska mångfalden än dagens.
Jag tror att alla har lekt viskleken. Ni vet. A viskar något till B, som viskar samma meddelande vidare till C och så vidare. I varje led missar man lite information och lägger till lite. Och när man kommer till sista personen så är det ursprungliga meddelandet helt förvanskat.
Det är det vi upplever nu kring Skogsstyrelsens Polytax. Myndigheten själva säger relativt försiktigt att 37 procent av avverkningarna i Sverige inte klarar ”lagkrav vid taxering”.
Men vinklande journalister och lobbyister får det till ” 37 procent av alla avverkningar bryter mot lagen” (debattinlägg från Skydda Skogen) eller ”Svenska skogsföretag skövlar skog som enligt lag ska lämnas orörd hela 37 procent av avverkningarna strider mot lagens krav vad gäller miljöhänsyn” (från Sveriges Radio).
Den som inte är insatt i frågan får en bild av ett girigt skogsbruk som skövlar skogen och struntar i lagen. Men så är det inte. Snarare tvärtom.
Kort bakgrund: Det kommer årligen in cirka 50 000 hyggesanmälningar till Skogsstyrelsen. 1500 av dem lottas ut och besöks i fält. En inventerare registrerar alla de miljöhänsyn som han/hon anser bör tas enligt skogsvårdslagens naturvårdsparagraf (30 §). Varje hänsynsträd och hänsynsyta betygsätts och koordinatsätts. Markägaren får inget veta, det skulle störa statistiken.
Ett år efter avverkningen görs en ny inventering och då ser man hur mycket av den registrerade miljöhänsynen som finns kvar. Efter en massa komplicerade sammanvägningar av olika miljövariabler och miljökvaliteter får avverkningen ett slutomdöme: Antingen får den godkänt — Skogsstyrelsen kallar det för att avverkningen uppfyller ”lagkrav vid taxering” — eller underkänt.
37 procent av de senaste årens avverkningar klarar inte ”lagkrav vid taxering”. Detta går naturligtvis inte att ifrågasätta, eftersom Skogsstyrelsen självt har definierat begreppet. Men att översätta det till att 37 procent av avverkningarna bryter mot lagen, som massmedia och lobbyister gör, är en kraftig förenkling.
För det första är frågan hypotetisk. Skogsvårdslagen är inte skriven så att någon i efterhand kan fällas för brott mot 30 §. Det är först om markägaren bryter mot utfärdade föreskrifter som det kan bli aktuellt med straff. Och det har hittills knappast hänt.
Men låt oss ändå göra en tankelek. Säg att Skogsstyrelsen åtalar en markägare vars avverkning inte klarat ”lagkrav vid taxering”. Vad skulle hända då? Ja, sannolikheten för en fällande dom i tingsrätten är väl närmast noll (om man bortser från rena ”fulhyggen” i princip utan naturhänsyn, men enligt statistiken är de få).
Bedömningssport. Markägarens advokat skulle inledningsvis hävda att naturhänsyn är en bedömningssport. Inventeraren försöker tolka vilka miljöhänsyn som krävs enligt 30 § Skogsvårdslagen. Men lagen är inte absolut och entydig. De bindande föreskrifterna är tvärtom få och diffusa. Merparten av de exempel som anges i lagen är bara ”allmänna råd”. Och allmänna råd är enligt inledningen till Skogsvårdslagen ”rekommendationer som anger hur någon kan eller bör handla …” De är inte bindande, vare sig för myndigheter eller enskilda, står det också. Det finns nämligen andra sätt att följa lagen.
Ännu mer bedömningssport är det när inventeraren betygsätter miljökvaliteten — betyget är viktigt vid den slutliga sammanvägningen. Den här processen beskriver en källa som ”rena rama kremnologin”.
Inga kontroller. Advokaten skulle också lyfta fram ”den osäkra osäkerheten” i en inventering. Inventerarna utbildas förstås och Skogsstyrelsen genomför årliga gemensamma bedömningsövningar. Men trots detta är väl sannolikheten för att två Polytax-inventerare oberoende av varandra skulle välja ut exakt samma miljöhänsyn i ett bestånd och ge dem exakt samma miljöbetyg approximativt noll. Men hur stor är då variationen mellan inventerare? Ja, det vet ingen, för det sker inga kontrolltaxeringar.
Lämnar mycket mer än lagen kräver. Advokaten skulle trycka hårt på att klienten lämnat mycket mer hänsyn än vad som krävs enligt Skogsvårdslagen. Det gör de allra markägarna i dag. 30 § säger att skogsägaren vid en slutavverkning ska spara hänsynskrävande biotoper, lämna vissa skyddszoner, spara värdefulla träd med mera. Det finns dock en så kallad intrångsbegränsning. Staten kan, enligt Skogsstyrelsens tolkning, maximalt kräva att tio procent av virkesvärdet ska sparas i små avverkningar, ner till två procent på riktigt stora.
Om vi ser på storskogsbruket ligger intrångsbegränsningen enligt Polytax på i genomsnitt sju kubikmeter per hektar. Enligt en rapport från Skogsstyrelsen lämnar storskogsbruket i dag i genomsnitt dubbelt detta, nästan 14 kubikmeter. För småskogsbruket är marginalerna lite mindre, men det är fortfarande en bit ner till intrångsbegränsningen.
Till och med på de hyggen som inte klarar ”lagkrav vid taxering” enligt Polytax lämnas det i genomsnitt större volym än intrångsbegränsningen.
Dessutom: intrångsbegränsningen är bara aktuell för bestånd där det finns riktigt gott om objekt med höga miljövärden. På ett normalt, lite tråkigt genomsnittshygge är kravnivån betydligt lägre. Alltså kan man lugnt hävda att skogsbruket i dag i genomsnitt lämnar avsevärt mer hänsyn än vad som kan krävas enligt lagen. Detta är naturligtvis en effekt av skogsföretagens åtaganden enligt Fsc/Pefc.
Den goda viljan. Advokaten skulle också peka på markägarens goda vilja: avverkningen hade planerats av en naturvårdsutbildad planerare, det gör de flesta bolag i dag.
Liten tuva fäller stort lass. Advokaten skulle nog också ifrågasätta det rimliga i att en enda avvikelse på en hänsynsyta kan putta ner hela avverkningen under ”lagkrav vid taxering”. Hela arealen får underkänt, medan felet kanske bara berör någon enstaka procent.
I slutpläderingen skulle advokaten lyfta fram det absurda i att försöka fälla någon bara för att han/hon lämnat ”fel” hänsynsträd. För det är vad dagens debatt ytterst handlar om på merparten av de underkända hyggena. Skogsbruket lämnar betydligt fler träd än vad som krävs, men fel träd enligt Skogsstyrelsens Polytax.
Efter denna plädering skulle intet öga vara torrt i tingsrätten och markägaren helt säkert frias. Det var inget lagbrott!
Möjligen skulle tingsrätten till och med kosta på sig en liten gliring: Om det nu sparas fel träd, så kan det förvisso bero på att skogsbruket inventerar för dåligt, för slarvigt eller för okunnigt. Men det kan ju precis lika gärna vara Skogsstyrelsens fel, som inte har lyckats få ut sin tolkning av skogsvårdslagen. Eller lagstiftarnas. Lagen, föreskrifterna och de allmänna råden är kanske alltför komplexa för att kunna till-lämpas i praktiken.
Vi lämnar därmed den tänkta rättegången och går tillbaka till dagens massmediadrev. Det kommer att bli bättre. Skogsstyrelsen har satt igång ett arbete för att få en ökad transparens och ökad samsyn kring miljöhänsynen. Och slutomdömet ska också försvinna, enligt ett alldeles nytt beslut.
Transparensen är viktig. Polytax har i många år varit som ett svart hål. Skogsbruket får veta att man gör fel — men inte var man har gjort fel och inte vad man har gjort för fel. Bara procentsiffror för regioner och ägarkategorier. Någon har beskrivit det som att spela bowling i mörker! Det finns inget moment av ”lärande” i processen.
Skogsstyrelsen ska också börja med kontrolltaxeringar. Det är bra. För om det då visar sig att det spretar mellan inventerare, så är det högst förståligt att det också spretar i praktiken. Om det å andra sidan är små skillnader mellan inventerare, så är det mycket trösterikt. För det tyder på att det finns entydiga kriterier som går att förmedla till praktiken.
Men tills problemen är lösta kommer allmänhetens bild av skogsbruket fortsätta att vara negativ. Därför bör Skogsstyrelsen ta sitt sektorsansvar och snarast gå ut med en dementi. Den kan gärna ha rubriken ”Bra miljöhänsyn i skogen kan bli ännu bättre”. För bra är den uppenbarligen i dag, mätt i sparade kubikmetrar. Urvalet av hänsynsträd och hänsynsytor kan säkert bli bättre, men detta förbättringsarbete underlättas om alla parter samarbetar i en positiv samförståndsanda.
Text: Carl Henrik Palmér
Skogsstyrelsen svarar:
I debattinlägg i Skogens nummer 6-7/11 tar Carl Henrik Palmér upp ämnet miljöhänsyn och särskilt om resultaten av Polytax, den uppföljningsmetod som Skogsstyrelsen arbetar med. Palmér uppmanar Skogsstyrelsen att ta avstånd från det han kallar massmediedrevet mot skogsföretagen och menar att skogsbruket lämnar avsevärt mer hänsyn på hyggena än vad lagen kräver.
Genom Polytax följer Skogsstyrelsen bland annat upp hur stor del av avverkningarna som uppnår skogsvårdslagens krav på miljöhänsyn så som det uttolkas vid uppföljningstillfället. Vi kallar det för lagkrav i taxering (LIT). Resultaten behandlas enligt regelverket för Sveriges officiella statistik. De finns tillgängliga på Skogsstyrelsens hemsida och det står vem som helst fritt att analysera och uttala sig om dem.
Volymen träd som lämnats som miljöhänsyn i samband med avverkning är i genomsnitt cirka 13 m3sk per avverkad hektar enligt preliminära analyser som gjorts inom ett regeringsuppdrag som nyligen redovisats. Det tas alltså en omfattande miljöhänsyn vid avverkningarna, men det finns också brister i hänsynen.
Våra analyser av Polytax-resultaten visar att ungefär 40 procent av den virkesvolym som fanns i det som bedömts som hänsynskrävande biotoper vid uppföljningen avverkats. Om det beror på okunskap, bristande planering, olika syn på vad som är en hänsynskrävande biotop eller på något annat kan variera. Men visst finns det saker att arbeta vidare med för att utveckla miljöhänsynen.
Carl Henrik Palmér har rätt i att man inte kan sägas ha brutit mot lagen enbart för att man inte uppfyller LIT enligt Polytax. Det är först när man inte efterlevt ett förbud eller föreläggande i det enskilda fallet som man kan dömas för brott mot skogsvårdslagens regler om miljöhänsyn.
Däremot är inte bedömningarna i Polytax så hårda som ibland görs gällande. Till exempel kan ett objekt uppfylla LIT även om hälften av de träd Skogsstyrelsen bedömt hålla specifika miljövärden avverkas. Detta även om mer hänsyn hade rymts inom intrångsbegränsningen.
Ett viktigt arbete som Palmér nämner i sin artikel är den breda dialog med skogssektorn som Skogsstyrelsen har bjudit in till. Ett första upptaktsmöte hölls i början av juni och diskussionerna blev mycket konstruktiva. Efter sommaren genomför vi nästa möte och kommer då diskutera mer konkreta förslag på hur vi ska jobba vidare.
Från Skogsstyrelsen vill vi att det övergripande syftet med dialogen ska vara att uppnå:
– Ökad samsyn om sektorsansvaret
– Utvecklade sätt att beskriva målbilder för bra miljöhänsyn
– Väl kända lagkrav för miljöhänsyn
– Uppföljningssystem som kan utgöra grund för en fortsatt utvecklings- och lärprocess
Vi inom Skogsstyrelsen vill naturligtvis att de uppföljningar vi gör och den information som vi går ut med ska ge en så korrekt bild av läget i skogen som möjligt. Hur vi ska bli bättre på det och hur miljöhänsynen kan utvecklas vill vi gärna fortsätta diskutera med skogssektorn.
Ulrika Wahlström och Johan Wester
enhetschefer vid Skogsstyrelsen
