Smaken är inte det viktiga

29 juni 2020 Kräftor kan man äta tills man svälter ihjäl, sägs det. Och om man är vilse i skogen kan man visst plocka i sig blåbär tills man faller ihop av undernäring.

Det gäller också vegetarisk skogsmat i allmänhet. På fina restauranger firar skogens växter visserligen triumfer. ­Renlav, barkbröd, granskott, harsyra, älgört … Men är de mättande? Nej. Smakar de ens särskilt gott? Nej.

Tidningen SKOGENDu läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN. Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Anledningen till att restauranggäster beställer in skogsmaten är nog snarare att de vill kunna berätta för ­kompisarna efteråt. Eller ännu hellre, lägga ut en bild på Facebook. Dessutom brukar duktiga kockar rädda smaken med mycket köttfond, smör och grädde.

Vi är många som har prövat på ”scary food”-trenden. Kalasat på mat som varit varken god eller mättande, bara för den rysliga historien och kanske lite för deras råa närhet till naturen. Den strimlade maneten i Kina, den ruttna hajen i Island, den vita larven i Brasiliens urskog och bäversvansen i Sverige.

De som ligger i framkant inom naturturismen har upptäckt den goda berättelsens fantastiska krydda. Men fortfarande är den en underutnyttjad skogsresurs. 
Sju av tio utländska besökare i Sverige vill ha en matupplevelse. Många av dem tycker kanske inte att ­älgköttet är godare än en välmarmorerad nötbiff ­hemma, men älgsteken kan ändå checkas av som en genuin svensk upplevelse och kanske ge kocken den där viktiga lilla hyllningen i Tripadvisor.

Men om älgen serveras tillsammans med historien från skottögonblicket kan måltiden i stället växa så att gästen får ett minne för livet, där berättelsen var mycket viktigare än smaken.

Det här sättet att utveckla kokkonsten är inte bara intressant för exotiska ingredienser. En prickig korv-macka kan bli ”typisk älgjaktsmat”, och vitkålsgryta ”typisk skogsarbetarmat som 50-talets kockor lagade ute i kojorna”. (Det har jag läst i den ganska nyutkomna boken Kockor – skogsbrukets glömda hjältar.) Och det fungerar minst lika bra bland vänner och familj som i besöksnäringen.Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareBengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare
Det är ett mysterium varför matens berättelser inte finns i affärer och på förpackningar för svensk mat!

I det här numret av SKOGEN lyfter vi alltså fram maten. I skogen behövs den mest och smakar bäst. Och det är trots allt bara 20 procent av skogsägarna som värdesätter sin skog främst för virkesaffärens skull. När vi någon gång i framtiden har lärt oss att berätta historien om maten kanske vi även kan lära oss att berätta historien om skogsprodukterna. Fast dit är det nog ännu en bra bit kvar.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Paul är ny virkesansvarig på Skogssällskapet i västra Götaland
SkogsJobb