–Vi har inte haft kampanjer mot oss på flera år. Pressen pekar ut vår skogsindustri som ett gyllene exempel på kontakter med den gröna rörelsen. Det är ett litet mirakel, säger Avrim Lazar, chef för den kanadensiska skogsindustrins branschorganisation FPAC.
Miljörörelsen har länge varit i fejd med skogsindustrin i Kanada. Man krävde i kampanj efter kampanj drastiskt minskade avverkningar. Skogindustrin ville inte lyssna och bråket eskalerade. Kampanjerna sköljde över skogsbolagen och miljöorganisationer blockerade avverkningar och pressade bolagens kunder för att skapa ”en minst sagt osäker affärssituation för skogsnäringen” som Greenpeace skrevskogsägareföreningar på sin webb.
Vändningen kom när 21 skogsbolag och 9 miljöorganisationer arbetade fram en överenskommelse, The Canadian Boreal Forest Agreement (CBFA). I överenskommelsen förband sig skogsbolagen att avstå från att avverka 29 miljoner hektar renbetesland av Kanadas totalt 350 miljoner hektar skog. Miljöorganisationerna förband sig i gengäld att inte driva kampanjer mot företagen. Lokalbefolkningen kunde återigen ta jobb i skogen utan att kallas svikare.
–Vi har gått från konflikt till problemlösning. Situationen är helt annorlunda när vi diskuterar konkreta problem i stället för principer.
Före överenskommelsen löste miljödebatten inga problem. Miljörörelsen tog bara hem små symboliska segrar och skogsindustrin kunde aldrig göra miljöopinionen nöjd. Man fick inte något erkännande för de framsteg som trots allt gjordes och kände inte att miljöinsatserna gav någon utdelning. Och vägen var lång till en överenskommelse.
–Alla var misstänksamma. En av anledningarna till att FPAC alls fick mandat från skogsbolagen, även från hökarna, var nog att de inte trodde att vi skulle lyckas. Både bolag och miljöorganisationer som skrev under fick höra från kolleger att de sålde ut sig. Det är precis som med två makar som grälat länge. Om en plötsligt vill lösa konflikten är det inte alls säkert att den andra gillar det, säger Avrim Lazar.
Samarbetet är inte alltid lätt. Det är Avrim Lazar den förste att skriva under på. Men trots svårigheterna är det värt allt besvär.
–Ungefär en gång i veckan är det som om samarbetet ska kollapsa och vi vet inte om vi får behålla de radikalaste miljöorganisationerna. Inte heller skogsbolagen när räknenissarna tar över allt mer. Men vi sitter fortfarande här och löser konflikterna två år efter att överenskommelsen skrevs under!
Avrim Lazar var i våras i Sverige och deltog i ett seminarium på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Temat var erfarenhetsutbyte mellan svensk och kanadensisk skogsindustri. Han fick frågan om den här överenskommelsen bara blev möjlig för att skogsnäringen ändå måste dra ner drastiskt på sina avverkningar.
–Nej, min erfarenhet är snarare att det är svårare att få till en överenskommelse när tiderna är ekonomiskt kärva.
I Sverige har skogsnäringen inte blivit utsatt för miljörörelsernas kampanjer på samma sätt som i Kanada.
Mycket tack vare samarbetet om FSC-certifieringen. Samtidigt har flera miljöorganisationer plågats av samarbetet, och flera har hoppat av. Den kritiska artikelserien i Dagens Nyheter har gett nytt bränsle till debatten. Kan Sverige lära sig något av Kanada?
–Vår överenskommelse har gett miljöorganisationerna fler konkreta resultat än 20 års konflikt. Det kan de skörda frukterna av. Och de behöver inte tycka att framstegen är tillräckliga och de får klanka på oss när vi gör fel. Men industrin får också erkännande för sina framsteg.
SKOGEN 3/2013