I höst har det gått fem år sedan #metoo och #slutavverkat. På den tiden har skogsbranschen och enskilda arbetsgivare tvättat bort en stor del av de mindre angenäma traditionerna, normerna och kulturerna som sedan dess ifrågasatts.
Så på frågan om hur det ”känns” så kan vi säga, ja – det ”känns” bättre. Men som med allt i skogsbranschen så duger det inte att känna – vi älskar ju siffror.
Två faktaunderlag pekar åt fel håll:
– Skogsstyrelsen granskar branschen som helhet och resultatet ger en ordentlig tankeställare: andelen yrkesverksamma kvinnor i skogsbranschen minskar (!) från 15 procent (2018) till 11 procent (2020)
– Nyks jämställdhetsindex ”Folk i skogen” samlar statistik på organisationsnivå och granskar andelen kvinnor och ickebinära i skogliga ledningar och virkesköpare/inspektorer: andelen kvinnor i ledningsgrupp är 29 procent. Andelen kvinnor som är virkesköpare/inspektor är 8 procent.
Vi verkar alltså i en verklighet där drygt var tionde yrkesverksam person och var fjärde ledningsperson är kvinna. Ännu färre står för den för branschen så viktiga kontakten med enskilda skogsägare.
Nu är inte läge att nöja oss med ”känslan” att branschen bättrat sig.
Vi uppmanar alla med formell makt att lyfta blicken dit siffrorna pekar.
ANNA SCHÖNSTRÖM
ELIN OLOFSSON
Styrelsen för Nyks (Nätverket för yrkesverksamma kvinnor och icke binära i skogsbranschen)