Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare
Samtidigt kommer förstås kritiken att fortsätta mot hyggena och mot att virkesförsörjning formar skogsbruket mer än till exempel folkhälsointresset. Naturskyddsföreningens kampanj med falken som flög över ett hyggesrikt landskap gav många nya medlemmar.
Det slående är att så många skogsbrukare tog illa vid sig av filmen. ”Vi gör så gott vi kan”, kan man sammanfatta det svenska skogsbrukets stukade respons.
Kontrasten hittar jag i en kanadensisk film på Youtube, utgiven av landets delstatsregeringar, industrin och drottningen. Där visas ett liknande kalhygge upp som i Naturskyddsföreningens film, om än ur annan vinkel. ”En vanlig metod, som är rätt för Kanada, är kalhuggning”, proklamerar talarrösten stolt. När tolv minuters reklamfilm är slut vill man resa sig ur soffan och göra vågen. Precis som man vill gå med i Naturskyddsföreningen när man sett deras film.
Båda filmerna gör skogsbruket till en fråga om retorik, dramaturgi och lek med siffror, lek med känslor. Som en Trump eller Putin säljer de ogenerat sin halvsanna version av verkligheten, framför allt till dem som inte har någon djupare inblick.
Och jag får medge att jag gillar det lite grand. Bättre än att huka. Jag brukar fråga skogsbrukare vad som är bra med att köpa en FSC-märkt produkt.
– Jo, eh, skogsbruket tar både ekonomisk, social och miljömässig hänsyn. Man har tredjepartcertifiering. Och chain of custody …
Hmm. En MSC:are fick samma fråga.
– Om du äter MSC-märkt fisk så slipper delfiner fastna i näten, haven blir inte överfiskade och småfiskarna får simma vidare.
Vem av de två var stolt över sin näring?
I det här numret (SKOGEN 3/2106), som i alla andra, skriver vi om ämnen som avverkningsplanering, dikning och naturvård. Men kan jag vara stolt över det jag gör – eller borde jag vårda skogen bättre? Alla borde välja väg, och sedan sträcka på sig. Att huka när skogsbruket debatteras är inte en gyllene medelväg.
SKOGEN 3/2016