När ni läser detta har vi haft premiär för pyrsch – eller smygjakt och strax därefter påbörjas drevjakten. Som jägare är det här en årstid som jag ser fram emot med spänning, men det är också en tid av konflikter. Många olika intressen ska tillsammans förvalta våra viltstammar så att både djur, natur och människa kan samverka.
Hur svårt är det då att förvalta en viltstam? Enligt mig är det relativt enkelt. Det är ett fåtal saker som ska ses till: Att det finns mat, att det finns tillräckligt många tjurar beroende på art och att vi har en bra reproduktion. Vi ska bara skjuta så många kalvar vi kan, för finns det inte kalvar kan vi heller inte skjuta vuxna.
Jag är medveten om att jag generaliserar och raljerar en aning men det är faktiskt inte jättesvårt. Hur kommer det sig då att vi inte lyckas, och att vi efter dryga tiotalet år inte lyckats få livskraftiga och lagom stora klövviltstammar?
Jag är övertygad om att det handlar om oss som människor. Vi förvaltar inte enbart våra viltstammar, vi har med människor att göra och vi kan helt enkelt inte samsas om hur vi faktiskt ska göra. De flesta sorters klövvilt behöver förvaltas på stora arealer, eftersom de har stora hemområden som oftast sträcker sig över många lag eller älgskötselområden. Då behöver vi hitta konsensus i förvaltningen, annars tar det ena sättet ut det andra. Vi måsta släppa på prestigen.
För att lyckas med det måsta alla representanter för olika intressena visa att de faktiskt är villiga att försöka komma fram till en lösning, inte bara få sin vilja igenom. Själva tanken med en adaptiv viltförvaltning som baseras på ett lokalt engagemang borde tilltala de flesta. Men det som kommer ske om vi inte kommer överens är att vi slår dagens system i spillror och någon myndighet får bestämma hur vi ska hantera avskjutning. Är det dit vi vill?
Jag tror att jaktåret 2023- 24 kommer vara jaktåret när vi tar tag i oss själva och faktiskt bygger våra viltstammar på nytt med fakta och forskning som grund i en adaptiv och lokalt förankrad förvaltning. Vad tror ni?
JOHAN LARSSON, chefredaktör