Den förra och förrförra generationen brukade skoja om att de tre björkarna symboliserade syskonen. Att träden verkligen planterades som livsträd vid deras födelse tror jag inte, de är nog lite för unga. Men när de växte sig oroväckande stora gick det förstås inte att ta livet av dem, träden alltså. Först nu går det, när de inte längre har kvar sina mänskliga följeslagare genom livet.
Men det blir lite sorgligt att ta ner dem. Den tanken slår mig medan vi på redaktionen håller på och snickrar med bilder och texter om folk som avverkar träd: Anneli som utsynar en gallring, Eric som nu ska bli virkesköpare och Rickard som kör skotare med kranspetsstyrning. Tanken slog mig när det också blev en liten text om en bok, Tusen tankar om träd. Där presenteras hundra människors tusen tankar om något eller några speciella träd. Många träd är unika, det går verkligen att älska ett träd samtidigt.
Kan en skogsbrukare som beställer en avverkning av två tusen stora träd samtidigt älska träd? Självklart, lika självklart som att en bonde kan älska sina slaktdjur. Och ha husdjur som familjemedlemmar. Om alla svenskar har minst ett kärt träd finns det alltså många miljoner.
Det här kan tyckas som triviala funderingar i en tidning som tar upp betydligt konkretare saker, som hur man väljer ATV, om de skogliga ”beredskapsjobben” leder till arbete eller höstens priskaos på virkesmarknaden. Men i själva verket gör vi skogsfolk ett allvarligt misstag om vi nonchalerar vår kärlek till träden och skogen. Ett misstag av flera skäl.
Ett misstag därför att mycket av miljödebatten drivs av kärlek till träden. En kärlek vi både behöver förstå och visa att vi delar. Vi kan visa hur man kan både odla skog och älska träd.
Ett misstag för att kärleken till träd kan kanaliseras. ”De här träden sparar jag därför att …” Ge ett träd en historia och det uppstår ljuv musik.
Att blunda för kärleken till träden är också ett misstag för att det är känslorna för naturen som gör oss till goda natur- och kulturmiljövårdare. Inte skogsvårdslagens § 30.
Och dessutom blir det roligare att vara i skogen om det står ett träd här och där som man har en särskild relation till.
Nästa gång du är ute och planerar en avverkning: Krama ett träd! Det är inte förbehållet trädkramare.
SKOGEN 2/2014