Den artrika blandskogen gynnar barkborrens fiender, säger Emma Holmström.Emma Holmström, forskare på SLU, leder ett projekt där man studerar nyttan med att gynna självföryngrad björk i barrskog. Nyttan kan vara rekreation i kombination med produktion och biodiversitet.
– Tidigare var självföryngrade björkar ofta svåra konkurrenter till de planterade granarna, men så ser det inte alltid ut i dag, säger hon.
I projektet har man gjort försök bland annat på Gudrunhyggen, och där blir björken sällan överståndare till den planterade granen. I stället är trädslagen ofta i samma höjdskikt i röjningsskedet.
– Förklaringen är att förädlade granplantor och bra markberedning ger granen ett försprång, medan betestrycket håller björken nere. Gran och björk är ofta i samma skikt här i södra Sverige.
Forskningsresultaten visar att självföryngrad björk ökar nyttan i granskogen. Självföryngrad björk skulle kunna användas mer i planeringen av den nya skogen om markägaren har bra prognos på hur mycket björk som kan komma på hygget. Då blir det lättare att variera och ståndortsanpassa, och man kan planera var och hur tätt man ska markbereda och plantera.
SLU-forskarna har gjort en modell som prognostiserar björkuppslaget. Den utgår från björken i landskapet runt omkring och bygger på avståndet till frökällan, markfuktigheten och storleken på hygget.
Markfuktigheten är en viktig parameter. Björk gror lättare på fuktigare mark, men det är svårt att markbereda där. Markberedningen är viktig – ju mer blottad mineraljord, desto större björkföryngring.
Är man säker på att få in björk kan man planera för blandskog redan vid planteringen och sätta färre granar. Björken kommer av sig själv i luckor i granplanteringen och det finns olika sätt att jobba med den.
– Man kan göra grupper eller partier på de ställen den går bättre än granen. Man kan forma grupperna och styra vilka björkar som ska vara kvar genom röjning och gallring. Det ger varierade bestånd och anpassad föryngring, säger Emma Holmström.
Läs hela artikeln i SKOGEN 8/2020