Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?
Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
De metoder för markberedning som används i dag påverkar generellt mellan 30 och 55 procent av hela hyggets markyta.
– Om man beräknar vad som skulle behövas teoretiskt räcker det med fem procents markpåverkan. Då antar man att varje planta behöver en fläck som är 0,25 kvadratmeter och att det är 2 000 plantor per hektar, säger Eva Ring, seniorforskare vid Skogforsk som tillsammans med kollegan Ulf Sikström har sammanställt en litteraturstudie om miljöeffekter av markberedning.
Med markpåverkan menas – i detta sammanhang – att de olika metoderna påverkar olika stor andel av markytan, även om hela föryngringsytan markbereds. Till exempel har harvning större markpåverkan än fläckupptagning. (Läs mer om de olika metoderna för markberedning här.)
En annan slutsats från studien är att markberedning av sluttningar och annan erosionskänslig mark kräver extra försiktighet för att hindra jordtransport som kan förorena vattendrag.
Då är skyddszonen extra viktig, enligt Eva Ring.
– Om marken lutar mycket eller innehåller en betydande mängd finkornigt material bör man öka skyddszonens bredd jämfört med mindre erosionskänslig mark, säger hon.
Även metod spelar roll.
– Harvning innebär generellt en större risk för jordtransport än fläckvisa metoder, eftersom den skapar långa, kontinuerliga fåror. Om sluttningen inte är för brant kan man med fördel harva längs med höjdlinjerna och på så vis minska risken för jordtransport, säger Eva Ring.
Om det inte går kan man lyfta harvaggregatet med jämna mellanrum. På så sätt undviks långa harvfåror som kan leda till att jord läcker ut i vattendrag.
Extra försiktighet krävs också vid markberedning intill lämnad hänsyn, exempelvis kantzoner. Det gäller att inte skada rotsystemen hos kantzonens träd och buskar.
– Ett riktvärde är ett avstånd på minst fem meter till kantzonen.
Med markfuktighetskartor kan man identifiera blöta områden där markberedning bör undvikas.
– Man bör också tänka på att det blir blötare efter avverkning, säger Eva Ring.
Hon varnar för att harva i områden med ytligt grundvatten.
– Då kan spåren komma att fungera som diken, det är inte önskvärt.
Eva Ring rekommenderar markägare att planera all miljöhänsyn i förväg tillsammans med den man köper markberedningstjänsten av. Hon påminner om vikten av att skydda vattendrag och diken.
– Det behövs broar för överfarter. Om det finns broar sedan avverkningen kan de ju lämnas kvar för markberedaren.
LÄS MER Miljöeffekter av markberedning (Skogforsk 44-2024).
FAKTA / KLIMATPÅVERKAN
När det gäller markberedningens påverkan på klimatet har det tidigare antagits att åtgärden skulle kunna riskera att öka koldioxidutsläpp till atmosfären, men nyare forskning motsäger det.
Det finns enligt Skogforsk visserligen få studier på området, men mätningar har visat att koldioxidavgången från mark som beretts med harvning och högläggning inte ökade under de första två åren.
Eftersom markberedning gynnar snabb tillväxt i nya bestånd skulle det kunna innebära att åtgärden på det hela bidrar till högre kolinlagring än utsläpp, enligt Eva Rings och Ulf Sikströms rapport.