– Jag visste inte att kvinnor kan köra skogsmaskin, säger Elena Konshu när hon håller mobiltelefonen i högsta hugg och filmar Emilie Olsson i skogsmaskinen.
–Den här filmen ska jag visa för männen på kontoret. De kommer att vara chockade.
Hon är vd på Baltic Forest Company, ett av fyra företag i Kaliningrad som hyr skogen av staten. Tillsammans med 14 manliga medarbetare förvaltar Elena nästan 60000 hektar skog.
Men hon har inga ambitioner att vara en skogskvinna.
–I Ryssland jobbar bara män i skogen. Kvinnor som jobbar i skogen gör lättare arbeten som att plantera träd eller sköta om dem, säger hon.
Själv är hon ekonom.
Tror du att ryska kvinnor kommer att jobba i skogen någon gång?
–Nej, det tror jag inte. Ryska kvinnor föredrar att jobba med huvudet i stället för med händerna, säger hon och får medhåll av forskaren Julia Baranova, Kaliningrad.
En kvinna som däremot vill jobba i skogen är tyska Sibylle Michels. Hon kämpade hårt för att få utbildningsplats till skogsarbetare men sedan var det stopp – för att hon är en kvinna.
–Vi var tre män och en kvinna på lärlingsutbildningen men i slutänden fanns bara ett jobb. Jag hade de bästa betygen, och det är betygen som gäller, men de ville ha en man.
Sedan läste hon på universitetet. I dag är 40-åringen egen skogsföretagare och medlem i föreningen Frauen im Forstbereich (Kvinnor i skogsbranschen).
Forskaren och föredragshållaren Lelde Vilkriste berättar om ett seminarium för kvinnliga skogsägare i Lettland.
–Vi bjöd in 55 kvinnor varav 52 kom. Men först frågade de om det verkligen inte kom några män och om de kunde ställa alla frågor.
Neringa Sidlauskaite, anställd på Litauiska skogsägarföreningen, och forskaren Diana Mizaraite känner att det nu verkligen är dags för dem att satsa på kvinnliga skogsägare i sitt hemland Litauen.
–Vi såg behovet innan men vi behövde en input, säger de.
Text: Martina Runfors
SKOGEN 6/2012