SKOGEN #8 tema skogens vatten 

Skogsvattnets pärla är hotad 

27 augusti Flodpärlmusslan växer precis som skogen långsamt och den kan bli långt över hundra år, men i dag är den starkt hotad. Orsaken är knappast pärlfisket, utan vårt sätt att bruka marken.

Skogsvattnets pärla är hotad 
Förr var musslans pärlor liksom lax kungens egendom och hans pärlinspektörer sas kunna konsten att se på musslan om den bar på en pärla. Foto: Niklas Wengström.

Det sötvattenlevande blötdjuret Margaritifera margaritifera finns i stora delar av Sverige, men under 1900-talet har den försvunnit från omkring hälften av sina tidigare platser. I dag saknas den helt i Upplands, Stockholms, Södermanlands och Kronobergs län.  

I Halland, där man har inventerat, har flodpärlmusslan funnits åtminstone sedan senaste istiden, alltså i 10 000 år. Troligen fanns den även mellan tidigare istider, så räkna den som 200 miljoner år gammal, men under de senaste hundra åren har den minskat med 99 procent i de halländska vattendragen.  

Musslan ställer stora krav på sin livsmiljö. Den måste ha klart, syrerikt och strömmande vatten med grus och sten på botten och en ung lax eller laxöring som värdfisk. Fisken kan bara bära larver en gång, sedan blir den immun. Därför måste också fisken kunna reproducera sig i vattnet för att flodpärlmusslan ska kunna göra det.  

I dag finns det ungefär 600 bestånd. Inventeringar visar att det är ont om unga musslor, vilket tyder på att återväxten inte fungerar. Sämst är det i södra Sverige.  

Detta är en upplåst artikel ur tidningen SKOGEN – ett smakprov! Övrigt material är låst för andra än prenumeranter. Missa inget – teckna din prenumeration här.

Igenslamning av bottnarna är troligen det stora hotet. Partiklar från skogsdiken, hyggen och markberedning bidrar till det. 

Ett annat stort problem är dammar och kraftverk som hindrar musslans värdfiskar från att vandra och reproducera sig. Fisket efter musslans pärlor var tidigare utbrett och under perioder oreglerat, men i och med att arten fridlystes i hela landet 1994 förbjöds det helt.  

Flodpärlmusslan blir könsmogen vid 18 till 20 års ålder. Då är den cirka fem centimeter. Honorna tar emot hanarnas spermier via vattnet och äggen befruktas till larver som stöts ut efter en månad.  

För att överleva måste larverna hitta en värdfisk, till exempel en örings gälar. Där lever de i nio-tio månader och blir en halv millimeter stora musslor.  

När de lämnar värdfisken gräver de sig ner i bottnen och efter åtta år sticker små musslor – cirka en centimeter stora – upp en liten bit ur bottnen. Sedan växer de sakta till sig och i norra Sverige kan de bli uppåt 300 år, i södra 150 år. Det går att räkna årsringar i skalen som blir tunga och kraftiga och som mest 15 centimeter långa.  

En hona producerar under en fortplantningsperiod tre till fem miljoner larver, men det är bara en (1) mussellarv på etthundra miljoner (100 000 000) som utvecklas till mussla. Och av dem är det få som bildar någon pärla. 

Flodpärlmusslan renar vattnet den lever i. Cirka fyrtio-femtio liter per dygn renar en stor mussla och om arten får det bättre gynnas även andra arter.  

De flesta av flodpärlmusslans kända populationer finns i just Sverige, så vi har ett internationellt ansvar för arten. Inte minst skogsbruket. Kantzoner vid vatten och andra åtgärder som förhindrar slam i vattnet är oerhört viktiga.  

I Jämtland flyttade man i ett försök för några år sedan musslor från en plats till en annan, men det tar lång tid innan man ser resultat. En enklare inventering antyder i alla fall att de flyttade musslorna äter och verkar trivas.   

– På grund av flodpärlmusslans tendens att inte jäkta sig genom livet tar det ju ganska lång tid innan man får ett kvitto på att musslorna reproducerar sig, och därför har vi dröjt med de mer omfattande inventeringarna, säger Pierre Samuelsson vid Länsstyrelsen i Jämtlands län och ber om att få återkomma. 

Sportfiskarna i Göteborgstrakten har under ledning av biolog Niklas Wengström arbetat med att återinföra flodpärlmusslan i ett biflöde till Lärjeån. Man började med att åtgärda vandringshinder för fisken och placerade sedan ut öringyngel i kar med strömmande vatten tillsammans med gravida musselhonor. Några larver har satt sig på öringarnas gälar och fiskarna sattes ut i sina hembäckar.  

Det tar åratal innan de få musslor som överlever har växt sig så stora att man kan hitta dem, men Niklas Wengström lyckades med just detta för några år sedan. Hans kunskaper om arten bidrar till många projekt på olika platser i Sverige och han har också startat Sveriges första odling av flodpärlmussla – men det är dyrt och en nödlösning.  

KÄLLOR Inventering av flodpärlmussla i Hallands län 2012-2019 (Länsstyrelsen i Hallands län); Artfakta: Flodpärlmusslan (Havs- och vattenmyndigheten); WWF; Sportfiskarna 

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Anna blir chef för Mellanskogs rådgivning
SkogsJobb