För att investeringsviljan i både produktion och naturvård ska öka så måste skogsägarnas förtroende för rättssäkerheten förbättras. Det sa Göran Örlander på torsdagens konferens.
– En viktig del är att säkerställa att markägare som inte får bruka sin skog får ersättning, sa han.
Han föreslår därför en ny skyddsform: skogsmarksskyddsområde. Den ska bli aktuell när myndigheter tar beslut om inskränkning av skogsbruk för att bevara naturvärden. Rätten till ersättning ska motsvara 125 procent av områdets marknadsvärdesminskning, alltså likande regler som vid biotopsskyddsområde.
– Markägare vill oftast fortsätta bruka sin skog och därför vill man helst komma fram till avtalslösningar. Men går inte det kan det här vara en möjlighet.
Kostnaden för staten beräknas bli cirka 300 miljoner till 600 miljoner per år.
Göran Örlander föreslår också en ny, kortare process vid avverkningsanmälningar. Istället för sex veckor ska en åtgärd kunna påbörjas tio dagar efter en anmälan.
Och samråd ska endast inledas i särskilda fall, när naturmiljön kan förändras väsentligt.
Som hjälpmedel för markägaren bör Skogsstyrelsen ta fram en ”uttömmande samrådslista”. På kartor ska områden med höga naturvärden pekas ut.
Samrådsärenden ställer ofta krav på kunskapsinhämtning om artförekomst. De kraven riskerar idag att bli långtgående, med kostsamma inventeringar och utredningar för markägaren. Därför behövs det en gräns för hur mycket den enskilda markägaren ska behöva stå för, hävdar utredningen.
– Vi föreslår att markägaren bekostar utredning och inventering på upp till tre procent av värdet på den berörda delen av fastigheten.
Vidare föreslås att Skogsstyrelsen tar över länsstyrelsens ansvar för alla artskyddsfrågor, liksom dispensen från artskydd.
Skogsutredaren har också sökt komma tillrätta med de många överklaganden och rättsprocesser som görs gällande avverkningar.
Dels genom att en avverkning först ska kunna överklagas då den omfattas av ett formellt myndighetsbeslut. En vanlig avverkningsanmälan är inget formellt beslut, däremot föreslås samråd att bli det.
Dels genom att samla alla skogsbruksärenden i samma domstol, nämligen mark- och miljödomstolarna.
– Idag överklagas beslut enligt skogsvårdslagen till förvaltningsrätt och beslut enligt miljöbalken till mark- och miljödomstolen trots att beslut kan handla om samma avverkning. I värsta fall kan det bli motstridiga beslut.
– Jag föreslår också att Skogsstyrelsen ska vara part i mark- och miljödomstol när miljöorganisationer överklagar. I dag möter markägaren miljöorganisationer ensam, sa Göran Örlander.
Även reglerna för ädellövskog har setts över.
Det är enligt utredaren ett välkänt problem med höga kostnader för anläggning och skötsel. Dessutom riskerar den som anlägger ny ädellövskog att ”låsa in området”, det vill säga att för överskådlig framtid tvingas ha ädellöv på platsen.
För att locka fler att satsa på ädellöv bör dagens tillståndsprövning tas bort och samma krav ska gälla för ädellövskog som för vanliga skogar, föreslår utredningen.
För ädellövskog utgår idag bidrag främst till återväxtkostnader. Här vill man se en ändring.
– Jag föreslår att bidrag utformas som ett årligt arealstöd. Det bedömer jag kan locka fler att investera i ädellövskogar, sa Göran Örlande
Skogsutredningens förslag har generellt mötts positivt från skogsägarhåll. Särskilt förslaget om ersättningsrätt.
LRF Skogsägarna lovordar också att Skogsstyrelsens bör bli ensam tillsynsmyndighet för skogsfrågor samt att rättsprocesser ska hanteras av mark- och miljödomstolen.
Förslaget om samråd ”i särskilda fall” väcker dock vissa tvivel kring ansvarsfördelningen.
– Vi förstår intentionerna bakom men ser inte den tydliga nyttan för skogsägarna. Vi ser istället betydande risker och nackdelar för skogsägarna som får hela ansvaret för att avgöra om samråd enligt miljöbalken 12:6 är nödvändigt, säger ordförande Paul Christensson, i ett pressmeddelande från LRF Skogsägarna.