Skogsstyrelsen går på dikesjakt 

Torvmark som dikats ut skyndar på nedbrytningen av den syresatta torven som därigenom släpper ifrån sig stora mängder koldioxid. Enligt Naturvårdsverket handlar det om årliga utsläpp på cirka elva miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvmark, mer än de årliga utsläppen från personbilstrafiken. 

Det var det ingen som tänkte på när stora arealer i landet dränerades för att anlägga ny jordbruks- och skogsmark under 1800- och första halvan av 1900-talet. 

Nu handlar det i stället om att göra tvärtom. Genom att plugga igen strategiskt utvalda diken stoppas flödet upp. När grundvattnet höjs avstannar avgången av koldioxid dramatiskt. 

Det här är lämplig mark

– Lämplig mark är före detta jordbruksmark som nu är skogsmark. Ofta handlar det om redan från början fuktiga marker men med höga boniteter, mycket växtlighet och högörter, säger Anna Runesson som är återvätningsplanerare på Skogsstyrelsen i Jönköpings län.  

Ett annat krav, enligt henne, är att tjockleken på torvskiktet ska vara i genomsnitt 30 centimeter per hektar. Det får heller inte finnas bebyggelse närmare än 80 meter till den aktuella marken, eftersom det eventuellt finns risk för fler mygg i området. 

– Nedlagd jordbruksmark från 60- och 70-talen är idealet. Det är mest gräset som växer och granen står och stampar och mår inte bra, säger Anna Runesson. 

Granskar kartmaterial

Genom att bland annat granska kartmaterial, inklusive höjdkurvor och markfuktighetskartor, spårar hon upp lämplig utdikad torvmark att återväta och kontaktar sedan markägaren för att se om det finns intresse. Det finns inga som helst tvångsmedel från myndigheten kring den här insatsen, den kan bara ske om markägaren är med på det.  

Om markägaren efter ett första fältbesök på platsen är med på noterna sköter Anna Runesson sedan därefter allt som krävs, från planering och skrivbordsjobb till att skaffa fram entreprenörer och redskap.  

Målet är att få upp grundvattnet till tio centimeter under marknivå. 

Bygger inga sjöar

– Vi bygger inga sjöar. Det får inte bli mer än tio procents öppen vattenspegel på området, säger Anna Runesson. 

När grävmaskinen tar sig in på Per Maniettes fastighet den här soliga sommardagen finns även Fredrik Jonsson från Skogsstyrelsen i Halland på plats. Han är expert på att plugga diken och har gjort det många gånger. Att Fredrik även har jobbat som grävmaskinist tidigare ger en extra nyttig kompetens. 

– Jag utbildar de entreprenörer vi anlitar och när någon ska göra sin första pluggning är jag med och instruerar, säger Fredrik Jonsson. 

Han berättar att det i huvudsak finns fyra metoder att plugga diken (se faktatexter nedan), varav palissadvarianten som används den här dagen är det vanligaste.  

– Det blir också mest tidseffektivt, konstaterar han. 

Fogas med ramverk

När grävmaskinen har nått ner till dikesbotten trycks spontat virke ner i marken och fogas samman med ett ramverk. Virket för dagen är 480 centimeter långt och delas på mitten. Sedan täcks palissaden med ett 80 centimeter tjockt torvlager och ovan på det läggs ett tjockt lager ris. 

– Det är viktigt att täcka med grot eller ris. Annars vill gärna älgar och vildsvin använda pluggarna som broar och då kan konstruktionen skadas, säger Fredrik Jonsson.  

På ett par år har pluggen satt sig. 

– Sedan växer den igen helt naturligt. Ingen kommer att se att vi har varit här. 

Återvätning av torvmarker är en långsiktig strategi från den nuvarande regeringen som uppskattar att det finns omkring en miljon hektar sådan här mark i landet. Största arealen finns i södra Sverige med omkring 700 000 hektar följt av 250 000 hektar i Mellansverige och omkring 50 000 hektar i norra Sverige. 

Regeringens mål är att 100 000 hektar dikad torvmark ska ha blivit återvätt fram till och med 2040. 

– Det tror jag blir svårt med bara frivilliga åtaganden. Allt som är nytt är trögt i början, men det senaste året har vi börjat få upp farten, säger Fredrik Jonsson. 

FAKTA ÅTERVÄTNING 
Torvmark som dikas ut och blir torr läcker stora mängder koldioxid. Skogen som växer på marken kan inte kompensera med kolinlagring.  
Nettoutsläppen från utdikade torvmarker motsvarar drygt hälften av den svenska fordonsflottans utsläpp. 
Genom att plugga dikena och höja grundvattennivån minskar utsläppen.   
Skogsstyrelsen vill helst plugga igen utdikad torvmark med hög bonitet i södra Sverige, eftersom det är från dessa marker som utsläppen är störst.  
Källa: Skogsstyrelsen  

FAKTA FYRA METODER 
Det finns i huvudsak fyra sätt att plugga igen diken för att återväta tidigare dikad skogsmark: 
PALISSAD Spontat virke trycks ner i marken och hålls samman med ett skruvat ramverk i toppen. Konstruktionen täcks med torv. 
RUNDVIRKE Som en palissad, men här används i stället rundvirke, förslagsvis massaved, som trycks ned i marken och täcks med torv. 
STEN Här utgörs armeringen av sten från platsen i stället för virke. Stenen blandas med torv och täcks med ett tjockt lager torv. 
TORV I grunda tegdiken kan det ibland räcka med att gräva ur till botten och fylla igen med enbart torv.