Skogsskräp pyntar julbyn

En åldrig dam kommer knallande i uppförsbacken med ett lass ljung balanserat på huvudet. Lite senare passerar en äldre herre med en tallgren över axeln, sedan en flakbil med granvidjor.

Floristen Lourdes Lagos Cabeça är i full färd med att dekorera fasaden på sin butik med tallkvistar och hejar frejdigt på de fulllastade trafikanterna, men hon är bekymrad.

– Två invånare, utbrister Lourdes och hötter med en grankvist. Bara två invånare har getter, i hela byn! Förr i tiden hade alla getter. Alla! Vi kallade deras insats för ”limpeza florestal”, skogsstädning. Nu finns det nästan inga djur kvar i omgivningarna, och det har en klar koppling till skogsbränderna. Numera brinner skogen varje år.

Lyfter man blicken från byns festliga grangirlanger, mossbollar och snidade rotgubbar mot de omgivande bergstopparna ersätts julstämningen av en olustkänsla. Förr var området täckt av den sällsynta skogstypen laurisilva, eller lagerskog. I dag står bergen kala, sotigt svedda.

Portugal har på senare år drabbats av många och omfattande skogsbränder, vilket delvis beror på det minskande antalet betesdjur som tidigare höll efter sly och torra kvistar. Vuxna getter knaprar i sig två till tre kilo växtmaterial varje dag och skuttar enkelt fram genom terräng där avverkningsmaskiner och människor med röjsågar inte kommer åt. Det gjorde djuren till förträfflig, oavlönad arbetskraft i skogsmark.

Numera får lokalbefolkningen i stället röja själv. Det innebär mycket hårt arbete, men har samtidigt gjort den lilla byn berömd: Av skogsavfallet gör byborna juldekorationer som de pryder hus och gator med, vilket lockar tusentals besökare till Cabeça varje år.

Det började 2013 med en tävling som miljö- och turistorganisationen Adiram utlyste bland regionens bergsbyar. Utmaningen var att hitta på ett sätt att profilera sig på tema miljö och hållbarhet, med en budget på 5 000 euro.

– Det är inte särskilt mycket pengar, erkänner Adirams koordinator Célia Gonçalves. Framför allt inte i en by där den främsta tillgången är en massa skog och majoriteten av befolkningen är äldre pensionärer. Men det här är jordnära, resursrika människor som har levt av vad naturen ger under många generationer.

Nu får vi omkring 15 000 besökare varje jul! Även ända från Brasilien.

De knappt 200 invånarna i Cabeça tog utmaningen på allvar. Ett bymöte utlystes där de inventerade sina tillgångar och talanger. Någon visade sig vara expert på traditionella hantverksmetoder, någon kunde allt om skogens växter, någon var full av idéer kring hur växtligheten kunde förvandlas till juldekorationer.

När man sedan bestämde att den igenväxande skogen skulle bli utgångspunkten i satsningen gick resten nästan av sig själv: Byn vann tävlingen och satsningen blev en succé.

Cabeça blev Portugals första ekocertifierade julby och i dag är det tradition att lokalbefolkningen samlar in alla tänkbara och otänkbara material från skogen för att pynta sin charmiga by under vintermånaderna. Under december och januari strömmar turister till från när och fjärran .

I baren Tasca da Capela, pyntad från golv till tak med allt från tallkottar till lokala löv, står Gabriel Ribeiro och skär upp lokalproducerad ost och skinka. Pappa Jose korkar upp en flaska av husets vin och fyller ett par glas till brädden. Gabriel som normalt arbetar som sjuksköterska utomlands har kommit hem för att hjälpa sina föräldrar under julruschen.

– Hit kom inte en människa innan julkampanjen, säger Gabriel. Nu får vi plötsligt omkring 15 000 besökare varje jul! Mest från Portugal, men även Spanien, Frankrike och ända från Brasilien.

Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen sjunker ned bakom bergstopparna och gatan utanför baren fylls plötsligt av ett glatt pinglande.

– Hallå Jose Carlos, dags att gå hem? hojtar Gabriel när en man vandrar förbi med sina åtta getter och den obligatoriska tallgrenen på axeln.

– Dags att gå hem, mumlar han småleende och försvinner in mellan byns ålderdomliga skifferhus.

FAKTA / CABEÇA

VAR Cirka tio mil öster om Coimbra i mellersta Portugal, nära gränsen till Spanien, i naturområdet Serra da Estrela (Stjärnbergen).

NATUR Serra da Estrela är ett av Portugals mest artrika områden. Förutom människor och ett minskande antal bergsgetter bor här även 13 sorters amfibier, 20 reptilarter och 150 fågelarter, samt räv, hjort, genett och stenmård. Härifrån kommer också den hårdhudade boskapsvaktande bergshunden cão da serra de estrela.

TIPS Se gärna webbplatsen aldeiasdemontanha.pt för en trevlig presentation av områdets många bergsbyar.

FAKTA / LAG OM SKOGSSTÄDNING

Efter de katastrofala skogsbränderna i Portugal 2017 som bragte över hundra människor om livet infördes en ny lag som föreskriver hur varje by och varje enskild jordägare måste ”städa” på sin mark. Exempelvis får det inte finnas några träd eller buskar inom fem meters avstånd från en bostad. Buskar får inte vara högre än 50 centimeter och ved får inte lagras intill huset.

Utrymmet mellan alla trädkronor på en tomt måste vara minst fyra meter – tio meter för de särskilt brandfarliga trädslagen tall och eukalyptus – och träden måste stamkvistas upp till halva sin höjd.