Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Tidsbegränsat erbjudande
Första månaden för 9 kronor! Prenumerera på Tidningen SKOGEN och lås upp skogliga nyheter varje dag. I över 110 år har vi bevakat svensk skogsvård, virkesmarknad och skogsteknik.
- Första månaden för 9 kronor
- Fri tillgång till dagliga skogsnyheter och kurerade nyhetsbrev
- Medlemskap i Föreningen Skogen
Redan prenumerant?
Doktoranden Albin Larsson Ekström har undersökt tall- och lövskogar som restaurerades för mellan tio och tjugo år sedan. Studierna gjordes i Dalarna, Dalsland och Värmland.
Han jämförde förekomst av arter som svampar, lavar och skalbaggar i skogar som restaurerats på olika sätt eller inte alls.
Åtgärderna i lövskogarna gick ut på att röja bort gran för att släppa fram lövträd och skapa död ved. Syftet var att få en miljö där den vitryggiga hackspetten trivs. Den miljön gynnar även skalbaggar som är fågelns huvudföda.
Men, framgår av avhandlingen, efter tio år fanns varken önskvärd mängd död ved eller skalbaggar. Målet att återskapa hackspettens livsmiljö nåddes alltså inte.
– Restaureringens första effekter försvinner efter några decennier när den döda veden från restaureringen brutits ner, samtidigt som granar börjar ta över igen. Då riskerar skogen att återgå till sitt ursprungliga tillstånd. För att målen ska nås i dessa skogar måste naturvårdsåtgärder upprepas kontinuerligt, säger Albin Larsson Ekström i ett pressmeddelande från Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.
Hans studier av tallskogar visar också att olika artgrupper reagerar på olika sätt beroende på vilken typ av död ved som skapats.
Stående döda träd gynnar många skalbaggar medan svampar trivs bättre i liggande ved. För lavarna, däremot, har den återskapade döda veden inte kunnat ersätta resterna från flera hundra år gamla döda tallar.
Slutsatsen är att restaurering inte kan göras på samma sätt överallt. För att bevara många arter måste man skapa många olika typer av livsmiljöer.
Albin Larsson Ekström vill betona att restaurering gynnar biologisk mångfald jämfört med att inte göra något alls.
– Men vi kan inte förlita oss enbart på restaurering. Det kan aldrig ersätta den biologiska mångfalden som finns i orörd natur. Därför är det också viktigt att bevara de få skyddsvärda miljöer som fortfarande finns kvar, säger han.
Avhandlingen: Hitting the restoration target? Decadal effects of ecological restoration in boreal forests