Ibland måste man försöka knyta ihop det stora och det lilla, det vill säga politiken och vardagen. Det är inte alltid lätt.
Men nu har regeringen beslutat om att anta ett Nationellt Skogsprogram!
Med fem fokusområden och klämmiga yttranden som att:
”Skogen, det gröna guldet, ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi”.
Oj! Det förpliktigar. Är det bra? Påverkar det mig? Påverkar det massapriset?
Vi som är skogsägare ryggar intuitivt alltid tillbaka och säger ”Tack och Nej” till statliga ”Skogsprogram” och tänker – när vi är som mest konspiratoriska – att här finns (hemska tanke) risk för återinförande av en ”Skogsvårdsavgift”.
Men så är det ju inte.
Läser man närmare så talas om två jämställda mål om produktion och miljö, att de ligger fast och att det även gäller de äganderättsliga principerna och principen om frihet under ansvar.
Och då låter det bättre!
Och är en bra utgångspunkter för ett förnuftigt samtal.
Och det är där någonstans jag börjar tänka på ordet ”Skogsbryn”.
Skogsbryn är nog ett av de vackraste ord som finns!
Det skrev de om i ATL nr 33 – det går rent av att få bidrag för att underhålla skogsbrynet!
Få kan dock definiera skogsbrynet. Vad betyder det egentligen? Är det när man står där just i den av solen lite upplysta gläntan mellan skogen och åkern/ängen/betet?
Inte vet jag – alla har sin egen upplevelse, men ändå – känn, dofta, ta på ordet skogsbryn! För mig luktar det gott och spännande! Typ kant till gammal inäga, myrstack, kåda och soldattorp som en gång fanns under fastigheten.
Och då tänker jag – för att knyta ihop det – det här med ”principen om frihet under ansvar”.
Låt oss skogsägare – även om det finns Nationella Skogsprogram – ta ansvar för skogsbrynen.
De är fina.
Men reglera inte skogsbrynen. Vi kan vårda dem på egen hand!
PER HULTENGÅRD