Det är en mycket överraskad och hedrad Lars Klingström som tar emot i sin skrivarstuga intill boningshuset på landsbygden strax norr om Ödeshög i Östergötland.
– Det är så man rodnar. Jag hade inte kunnat drömma om att få ett så fint pris som brukar föräras stora potentater med lång erfarenhet i skogen, säger han.
Utanför rinner skummar vårfloden i Disevidån och från fönstret kan man ana Ombergs mäktiga silhuett. En perfekt plats för att hitta ro och inspiration till att skriva. För det är det han helst gör om dagarna; skriver. Så är det nu och så har det varit under ett långt yrkesliv inom Modo och Holmen, där Lars Klingströms huvuduppgift har varit att sprida information om svenskt skogsbruk till såväl branschfolk som allmänhet.
Att han hamnade i skogen var närmast en slump, säger han själv. En utpräglad stadskille – uppvuxen på söder i Norrköping – som sökte och fick jobbet som redaktör för Fiskebys personaltidning i mitten av 70-talet.
Fiskeby blev senare Holmen, som blev Modo, som blev Holmen igen. Men Lars var kvar, under största delen i rollen som informationschef.
– Jag har hela tiden haft världens roligaste jobb. Mina chefer har låtit mig forma arbetet efter eget huvud. Det är nästan som jag har varit en frilans i företagen, säger han.
Någon pension i traditionell bemärkelse har det aldrig blivit tal om för Lars. En av hans sista arbetsdagarna på Holmen, hösten 2010, tillbringades på ett tåg på Inlandsbanan mellan Östersund och Storuman i samband med Föreningen Skogens höstexkursion. Med på tåget fanns Annika Nordin som var programchef för Future Forest. Hon ville ha hjälp med kommunikation kring forskningsprogrammet.
– Det var ju bingo för mig som precis hade startat eget. Det var roligt att få komma in i den akademiska världen och vi lanserade tidningen Skog och Framtid som kom ut två gånger om året som en bilaga i Skogsstyrelsens tidning Skogseko.
I samma veva behövde Skogshistoriska sällskapet en ny redaktör till sin tidskrift Tidender. Lars nappade på uppgiften och satte i gång ett stort förändringsarbete.
– Då var det ett lite torrt medlemsblad. Men får jag en vision om att åstadkomma något, då vill jag göra det fullt ut, säger Lars som fortfarande är redaktör för tidningen och producerar en stor del av innehållet.
– Jag har alltid varit intresserad av historia generellt. Skogen har en central plats i den svenska historien och har tillsammans med malmen och järnet starkt bidragit till att Sverige har kunnat utvecklas till det land vi lever av i dag.
Historia är dåtid, men användbart även i nuet. Genom att hålla ett litet öga i backspegeln kan skogssektorn i dag lära sig säga att säga ja till förändringar.
– Men skogsnäringen är tyvärr märkligt ointresserad av sin egen historia. Den är snabb på att ta vara på alla möjligheter till effektivisering, men dålig på att läsa av förändringar i omvärlden. Jag brukar se det som att skogsnäringen backar in i framtiden och anpassar sig först efter yttre tryck.
Men kanske är en förändring på gång:
– Jag ser den här utmärkelsen som ett erkännande av den verksamhet som Skogshistoriska sällskapet bedriver. Och som en bekräftelse på att det nyligen startade KSLA-projektet Skogarnas kulturarv ligger rätt i tiden.
UR SKOGEN 3/2024
Om Lars Klingström
Född: 1944 i Norrköping. Familj: Hustrun Margareta och sonen Andreas. Bor: Ödeshög. Yrke: Redaktör för Skogshistoriska sällskapets tidskrift Tidender. Före detta informationschef på Modo och Holmen. Studier: Folkskola, realexamen och universitetsstudier i informationsteknik, sociologi och psykologi.
Höjdpunkt i yrkeslivet: Bland annat skapandet av tidningarna Skog & Virke (Holmen/Modo, 1988-2010) samt Skog & Framtid (SLU/Future Forests 2011-2017). Fritidsintressen: Pyssla om det stora huset med trädgård och växthus.
Käpphäst: Skogen måste lyftas från sin osynlighet i svensk kulturpolitik. Motto: Att förmedla kunskaper på ett lättillgängligt sätt.
Det visste ni inte: ”Jag sköt två tjurar i följd på min allra första älgjakt.”