Skogskant vid vattendrag gör nytta

14 december 2015 Forskare har utvärderat den naturhänsyn som tas vid skogsavverkningar. De har bland annat tittat på kantzoner vid vattendrag – och funnit att de verkligen gynnar biologisk mångfald.

Skogskant vid vattendrag gör nytta

Sedan drygt 20 år ska generell naturhänsyn tas vid skogsavverkningar. Nu har forskare utvärderat effekterna av denna hänsyn.  (Se SKOGEN 11/2015).

De har bland annat tittat på de ridåer av skog som lämnas längs vattendrag. Tio vetenskapliga studier av så kallade kantzoners effekter på biologisk mångfald har gåtts igenom.

Det visar sig att zonerna inte bara är viktiga för vattenmiljön, de är också värdefulla för många landlevande växter och djur. Om skogen kalavverkas ända fram till vattnet riskerar många fukt- och skuggälskande mossor, snäckor och insekter att drabbas. Deras chans att överleva ökar om man lämnar en bård av träd. Trädbevuxna kantzoner kan också fungera som spridningskorridorer.

Professor Lena Gustafsson vid SLU är en av författarna bakom rapporten ”Naturhänsyn vid avverkning – en syntes av forskning från Norden och Baltikum”. Hon förklarar varför det gjorts så få studier.

– Forskningen om naturhänsynens effekter är ung. Vi får komma ihåg att dagens skogspolitik och skogsskötselmodell med generell hänsyn vid avverkning bara är drygt 20 år. Och det tar tid innan hänsynsåtgärderna ger resultat, säger hon i ett pressmeddelande från SLU.

De studier som har gjorts i Sverige, Norge och Finland pekar på att mossor, landsnäckor och småfjärilar som är knutna till gammal skog utmed vattendrag kan minska kraftigt när skogen kalavverkas. Om man lämnar en trädbevuxen kantzon kan många arter överleva. En studie på mossor visar till exempel att 2–3 gånger så många rödlistade arter kan finnas kvar i den trädbevuxna kantzonen jämfört med i den utan träd.

Studierna ger inget självklart svar på hur bred kantzon som bör sparas. En norsk studie på fåglar föreslår minst 30 meter, och 10 meter verkar i andra studier vara för lite för att alla mossor och landsnäckor ska klara sig.

– Det går inte att ha ett generellt mått, utan man får ta hänsyn till miljön på varje plats. Vårt råd är att variera bredden och att spara särskilt breda kantzoner på marker med mycket upphöjda substrat som stenar och lågor, säger Jan Weslien från Skogforsk, en annan av rapportförfattarna.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Lars återvänder till Naturskog
SkogsJobb