Skogsindustrierna i EU: ”Basen är bilaterala möten”

EU:s politiska förslag mognar oftast fram under åratal av stötande och ­blötande med berörda intressenter. Det gäller att göra sin röst hörd bland makthavarna, men också arbeta för att skapa brett stöd hos andra aktörer. Här berättar tre starka svenska påtryckare om hur de arbetar och hur de ser på aktuella skogspolitiska initiativ inom EU.

I dag avslutar vi med Anna Holmberg som är chef för Skogsindustriernas Brysselkontor (se fotnot längst ned).

Den politiska världen i Bryssel är minst tio gånger större än den svenska, poängterar Anna Holmberg.

– Här finns 27 länder som alla har sin egen agenda och driver en mängd olika, parallella frågor. Så det gäller att kartlägga målgrupper, säger hon.

Det är viktigt att hela tiden hänga med och läsa nyhetsbrev och politiska sajter som rapporterar om EU. Varje dag genomför hennes organisation olika möten.

– Dessutom gäller det att hålla koll på vad som kommer från kommissionen, parlamentet och rådet. Att reagera tidigt på förslag är jätteviktigt, helst innan de författats. Det gör vi bland annat genom att skriva positionspapper, alltså ett ställningstagande, riktat till beslutsfattarna.

Kraven är höga på sådana skrifter.

– Språket är viktigt. Även om talspråket i Bryssel är ”broken english” ska positionspapper skrivas på högklassig engelska. Det ska innehålla fakta, men tonen måste också vara rätt. Man får inte skriva folk på näsan. Och det ska innehålla konstruktiva förslag, inte bara vara emot någonting.

Basen för Skogsindustriernas påverkansarbete är dock möten.

– Det är inte så lätt för någon som jobbar med helt andra saker att förstå exempelvis det nordiska skogsbruket. Tänk dig att

du träffar en jurist från kontinenten som ­håller på med lagstiftning om mark­användning. Då kan man med kroppsspråk visa ”jag förstår att du inte förstår”. Man visar ödmjukhet. Sedan kan man aldrig tvinga på någon ett budskap, men man kan ge dem fakta att välja bland, säger Anna Holmberg.

Brysselkontoret måste också ha nära kontakt med organisationen hemma.

– Det är förödande att bli en isolerad ö här nere. Vi har tur som har en jätteengagerad styrelse, vd och kollegor. Vi har nära kontakt och diskuterar ständigt. Våra sakkunniga kommer hit regelbundet – deras kunskaper och insikter är väldigt viktiga.

– Det gäller över huvud taget att vara mycket aktiv och som sagt reagera tidig, Men det gäller också att inte släppa ärendet, att hålla i och hålla ut.

Skogsindustrierna samarbetar också med en rad andra organisationer. Anna Holmberg nämner LRF Skogsägarna, skogsägarorganisationen CEPF, den europeiska sågverksorganisationen EOS och pappersindustrins motsvarighet CEPI samt skogsindustriorganisationer i Finland, Öster­rike, Tyskland och Frankrike.

– Ibland handlar det om att gå ihop med helt andra industrier. I andra fall med dem som finns längre ner i värdekedjan, som starka varumärkesägare.

Det flesta samarbetena är informella.

– Man tar en kaffe, jämför vad man hört och vet politiskt, stämmer av argument och arbetar sedan vidare.

Ett av Skogsindustriernas grundläggande budskap är att Europas skogar måste vårdas med syfte att öka tillväxten.

– Vi måste också använda råvaran för att tillverka nyttiga produkter som behövs i den gröna omställningen. Just i fråga om klimat är det viktigt att se den fulla nyttan från skog och skogsprodukter – alltså sänka, lager och substitution.

En väl fungerande inre marknad är också viktig för organisationen.

– Mer än 60 procent av det vi tillverkar i Sverige säljs till något av medlemsländerna.

Anna Holmberg nämner också ett tredje område som hon anser viktigt.

– Färska och återvunna fibrer sitter ihop i samma system. Sverige har ju främst färska fibrer som råvara. På kontinenten, där­emot, har man en välutvecklad återvinningsindustri och där den främsta råvaran är återvunna fibrer. Vi ställer aldrig dessa emot varandra – i stället sprider vi kunskap om att produkterna längs hela värdekedjan är hållbara.

Skogsindustrierna betraktar politiska initiativ på just hållbarhetsområdena som generellt viktiga att driva.

– Våra medlemmar vill att EU ska ligga långt framme i frågor som rör hållbarhet, klimat och miljö. Men samtidigt måste förslagen baseras på fakta, ha en bra balans och leda till att europiska företag kan vara konkurrenskraftiga.

Det allra viktigaste framöver är enligt Anna Holmberg att säkerställa att den skogsbaserade bioekonomin får det erkännande den förtjänar.

– Vi vill att bioekonomin ska definieras som strategiskt viktig för EU. Att ett brett perspektiv används gällande nyttor från skog och skogsprodukter. Att vi säker­ställer tillgång till råvara. Att alla våra produkter definieras som hållbara, även de med kortare livslängd, eftersom de har viktiga roller att fylla i samhället. Att våra produkters stora bidrag för ökad cirkularitet fullt ut erkänns.

– De senaste åren har vi sett för mycket fokus på skogen som kolsänka, begränsningar av tillgång på råvara, en skev syn på skogsprodukter och ökad regelbörda. Exempel på lagstiftningar där detta märkts är LULUCF, naturrestaurering, förpackningsförordningen och avskogningsförordningen.

FOTNOT I augusti lämnar Anna Holmberg över posten som chef för Skogsindustriernas Brysselkontor till Kaisa Soro-Pesonen.