Skogsfolk är trevligare!

27 december 2016 Nu är det bevisat, nu har vi det svart på vitt: Skogsfolk är ännu trevligare än andra människor. Jag har länge märkt det och nu bekräftar fyra av fem i vår enkät saken.

Okej, nåja, bara 126 personer har svarat på enkäten. Och nästan alla är skogsmänniskor själva. En opålitlig undersökning.
Men det finns andra tecken. Många gånger har jag mött nyanställda i branschen som lite häpet konstaterat att det är något särskilt med folk i skogen. De är lättsamma. Ja, de pratar till och med glatt när någon ringer och vill sälja något.

Tidningen SKOGEN 12/2016Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN. 
Prova 3 nr för 
endast 99 kr. 
För några år sedan anlitade vi ett telemarketingföretag för att sälja prenumerationer till skogsägare. De anställda var omvittnat rejäla i denna bransch som ju är känd för att vara minst sagt spretig. Tidskrifter är ganska lämpliga för sådan försäljning, tidskrifter är ju väldigt nischade och träffar därför sin målgrupp rätt. Tidningen Chef till chefer. Tidningen Skogen till skogsbrukare, och så vidare.

När vi hade vår återkommande träff med säljarna berättade de:
”När vi har ringt för den andra tidningen och fått luren slängd i örat allt för många gånger, då kopplar vi av med att ringa skogsägare åt er.” Skogsfolk är till och med trevlig när man ringer och stör.

På Månades fråga i senaste numret av SKOGEN ger ni läsare olika förklaringar till varför skogsbrukare är så bra människor. För att vi blir säll­skaps­sökande efter dagar i skogen, spekulerar någon. För att vi blir harmoniska i skogen, menar en annan. Eller kanske är det en viss sorts människor som söker sig till skogen.
Det är lätt att hitta ännu fler tänkbara förklaringar. 

Att ha förvaltning av naturen som både jobb och livsstil. Att lägga dagligt arbete på att kommande generationer ska få skörda. Det gör något med en människa.
Som skogsägare hjälps man åt, skriver någon. Och när det inte gäller affärer, utan långsiktig skogsvård, så hjälps man ofta åt inom branschen också mellan företag.

Bengt EkBengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareEn risk med all denna trevlighet är att man inte tar affärer på fullt allvar. Inte förhandlar tufft. Inom skogs­ägandet finns en viss hobbyfiering som inte alltid gynnar skogsägaren själv. En annan risk är att vi inte blir tagna på allvar av en mer högröstad omvärld: Vi söker helhetslösningar. Blir vi för kompromissvilliga?

En tredje risk är att vi inte vårdar denna skatt, i ren självbelåtenhet. För, som en läsare svarar: Nä, så mycket trevligare är skogsfolk inte. Ingen ung skogskvinna uppskattar att bli kallad ”lilla gumman” av äldre skogsmän.

SKOGEN 12/2016

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Eric är ny på Biometria i södra Sverige
SkogsJobb