Tänk dig samlaren-jägaren som fick en idé för flera tusen år sedan. ”Killar och tjejer! Vi hugger ner ädellövskogen, vänder upp och ner på all jord, sår ut en klon, rensar bort allt annat som försöker växa där. Sedan skördar vi och vänder upp och ned på all jord igen. En gång om året, eller två.”
Det är som en ledamot på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien sa nyligen: Om någon hade uppfunnit jordbruket i dag skulle det aldrig bli tillåtet.
Ändå vill ingen att vi ska gå omkring och plocka vildkorn, som våra förfäder samlarna.
Men Sverige har skrivit under konventionen om biologisk mångfald. Vi har lovat att bevara inte bara mångfald, utan mångfalden. Av ekosystem och arter och den genetiska variationen inom arterna.
Ska den bevaras överallt? För evigt? Exakt som i dag? Det har lagstiftarna i FN, EU och Sverige inte sagt lika mycket om.
Men allt brukande rubbar balanser. Alltså kan alla som vill påstå att skogsbruket inte är Hållbart med stort H. För hållbart är, enligt samma konvention, att naturen behandlas så att mångfalden inte minskar långsiktigt. Man har därmed placerat skogsbrukaren (och alla andra människor förresten) i en omöjlig sits. Skogens mångfald slutar inte ens att vingla om man gör nationalpark av alltihop.
Allt det här förstod den stora skara av tjänstemän som skrev konventionerna och lagarna och de politiska målen. Vad som är rimligt måste avgöras lokalt. Liksom på känn. För ingen kan ens mäta mångfalden bland Sveriges 30 000 skogsarter. Än mindre alla jordens arter.
Skogsbruket, kritikerna och politikerna kommer aldrig samlas kring en gemensam definition av ”tillräcklig” hållbarhet. Det man kan kräva av politikerna och skogsbruket är att allmänt hållna visioner byts mot mätbara mål.
En del av skogsbrukets kritiker kommer däremot att hålla fast vid den totala, mycket teoretiska Hållbarheten. Utmaningen för skogsbruket och politiken är att inte hetsa upp sig över det. Utan att staka ut en väg med konkreta, mätbara och möjliga mål. Så hållbara som det bara går. Och dra sig ur dagens nähä-joho-nähä-joho-debatt om hållbarheten.
Att kräva Hållbarhet enligt konventionen är bara ett sätt att missbruka ordets makt. För vi kan aldrig få en politik som tar oss till det åtagande som vi har skrivit under i FN.