Under åren 1993 – 1999 var Tage Klingberg ordförande i Skogsägarnas Riksförbund. Detta sammanföll med att FSC-certifieringen introducerades i Sverige.
Här på skogen.se ger han sin bild av turerna kring införandet (Detta är en sammanfattning, vill du läsa texten i sin helhet ska du klicka här).
Briljant tanke men…
”När WWF lanserade tanken på att marknaden skulle kräva bevis för att timmer kom från legala avverkningar, var det en briljant tanke, Men det visade sig att den inte fungerade i praktiken, när det gällde att komma åt det utbredda fusket i tropikerna.
Så kallade NGO:s (Non-Government Organizations) som WWF kunde dock inte släppa tanken på ett nytt certifieringssystem. Uppmärksamheten kring detta hade ju givit dem en central roll – och en hel del pengar från amerikanska fonder, som gärna ville ”göra gott”. Därför riktades blickarna istället mot nordiskt skogsbruk.
Vi i Skogsägarnas Riksförbund fann det bakvänt. Nu skulle vi, som arbetar ambitiöst med miljöfrågor och dessutom lyder under lagstiftning om skogsvård, avkrävas certifiering medan länder med sämre ordning på skogsbruket slapp. Vi befarade dessutom certifieringens kostnader.
Vi beslöt att avvisa FSC. Likadant gjorde kollegor i andra länder, som höll på äganderätten. Men Sveriges skogsindustrier, som var rädda för köpstrejk, blev den svaga länken. Massa- och pappersindustrin hade fått krav på att gå med i FSC och vågade inte stå emot. Det påminner om maffians besök med förslag till ”skyddspengar”.
Finländarna var dock inte lika lättskrämda och ett samarbetsprojekt, där även Norge ingick, skapades 1995. Under namnet ”Nordisk certifiering” arbetade ländernas nyckelorganisationer för skogsägare och skogsbolag för att få fram ett alternativ, som sjösattes i slutet av 1990-talet. Det utvecklades till certifieringssystemet PEFC.
Välgrundat nej
Jag kände att det var ett viktigt och väl utrett beslut att inte ansluta till FSC. Vi förstod att naturvårdsorganisationerna, som drev frågan, aldrig ville ha fred. De ville ha konflikt, som de kan blåsa upp och be allmänheten om sympati och pengar.
Nu – i backspegeln – är jag säker på att vi gjorde rätt som avvisade FSC. Mer rätt än de svenska bolagen. Vissa av bolagen hade i all tysthet inlett en dialog med WWF med sikte på FSC-certifiering. Om detta sades inget på de nordiska samarbetsmötena. De svenska bolagens agerande innebar att det nordiska samarbetet sprack. Något som jag beklagar än i dag.
Att skogsbolagen anslöt sig till FSC har lett till den utveckling med detaljreglering, som vi varnade för. Vi har drabbats av en onödig byråkrati, som blir allt tyngre. Utvecklingen har förvärrats av att Skogsstyrelsen kommit på att utnyttja certifieringens detaljreglering för att expandera nyckelbiotopssystemen. Frågan är hur vi går vidare,” skriver Tage Klingberg.