Skogsägarrörelsen ropar högt och mycket att äganderätten är hotad.
Det är den inte, hävdar Sten Nilsson i en debatterande text som skogen.se länkar till nedan.
Det finns inte något politiskt parti som vill ta bort äganderätten i skogen. Trots detta driver skogsägarrörelsen nästan enbart denna fråga. Hur kunde det bli så, undrar han.
”Så sent som 2012 identifierade skogsägarrörelsen det som skulle vara deras adelsmärken år 2020. På den listan fanns inte lobbyarbete med. Ordet påverkan fanns dock med, men inte förrän på åttonde plats. Överst på listan låg i nämnd ordning lönsamhet, effektivitet och trovärdighet”, skriver Sten Nilsson.
FÖRSÄMRAD LÖNSAMHET
Dess värre har utvecklingen inom dessa då prioriterade områden gått i motsatt riktning. Skogsägarens lönsamhet har försämrats (vilken den inte hade gjort om effektiviteten hade förbättrats.) Rörelsen har dessutom fått problem med trovärdigheten, hävdar han.
Prioriteringen av äganderättsfrågan tar fokus från en mängd andra viktiga frågor, som att utveckla affärsidéer, fortsätter han.
Även riskhantering har hamnat i skymundan.
”Att vi kunde förvänta oss ökad intensitet i naturkatastrofer på grund av klimatförändringar har vi vetat länge. Vi har haft Gudrunstormen 2005 och den stora branden i Västmanland 2014. Den här sommaren drabbades vi tragiskt nog av fler skogsbränder. På detta tycks skogsägarrörelsen stå helt oförberedd” .
Hur reagerar då skogsägarrörelsen på bränderna? Jo, de som annars inte vill ha någon inblandning av samhället förutsätter nu att samhället ska ansvara för och betala eftersläckningen, skriver Sten Nilsson i sin analys.
”Samhällets spelregler i samband med skogsbrand är glasklara: samhället släcker och betalar för det. Skogsägaren verkställer eftersläckning och betalar för det.
Här kunde en kollektiv försäkring ha varit till stor hjälp för de drabbade skogsägarna, påpekar han.
”Agerandet är ett tydligt exempel på problemet med en syn som bara bygger på den ena komponenten i äganderättsbegreppet: nämligen rättigheter. Man utelämnar systematiskt den andra komponenten av begreppet, nämligen skyldigheter”.
CENTERPARTISTISK PARTIBOK?
Men skogsägarrörelsen bedrivet inte bara politiskt lobbyarbete i sakfrågor. Det verkar som om man indirekt lobbar för en aliansregering med ett starkt Centerparti. Ibland kan man undra om det krävs centerpartistisk partibok för de ledande positionerna i skogsägarrörelsen, fortsätter han och ställer frågan:.
”Man undrar hur detta stämmer överens med LRF:s stadgar som stipulerar en partipolitiskt obunden organisation”?
Han nämner att en före detta miljöminister är ordförande i skogsägarföreningen Södra, vd för LRF Skogsägarna har varit statssekreterare åt landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Hos samma minister jobbade nuvarande kommunikationschefen i Mellanskog. Även Mellanskogs ordförande har centerpartistiskt engagemang.
”Missförstå mig rätt: Dessa individer är säkert oerhört kapabla. Men vad jag inte kan förstå är att dessa personer som själva drivit vissa frågor till regeringsbeslut under alliansregeringen nu är de allra värsta på barrikaderna för att agera mot sina egna tidigare beslut” skriver Sten Nilsson.
Som exempel nämner han att Södras Lena Ek var miljöminister samtidigt som landsbygdsminister Eskil Erlandsson när regeringen beslutade att 20 procent av Sveriges skogar skulle skyddas. Samma regering bestämde också att EU:s fågel – och habitatdirektiv skulle genomföras fullt ut.
”Det är just nu uppenbart att Centerpartiet och skogsägarrörelsen använder exakt samma begrepp i den skogspolitiska debatten. Formuleringarna i debattartiklar, skrivna av till exempel företrädare för Mellanskog och Centerpartiet, är i det närmaste identiska”, skriver han.
Det är således beslut från dessa nu kritiska debattörer som nuvarande regering är ålagda att implementera. Men de ledande i skogsägarrörelsen väljer att blunda för detta och beskyller den nuvarande regeringenför sina egna beslut, enligt Sten Nilsson.
KLAPPJAKT PÅ SKOGSSTYRELSEN
Men det är inte bara regeringen man går hårt åt. Det bedrivs klappjakt även på Skogsstyrelsen, anser han.
”Paradoxalt nog för att de implementerar lagar och regler som är ett arv efter alliansregeringen med tidigare nämnda skogsägarprofiler vid rodret. Tonläget är hysteriskt, man använder militära begrepp som krigsförklaring och inbördeskrig”.
”Skogsägarrörelsen predikar nästan religiöst budskapet ”frihet under ansvar”. Vad betyder det egentligen? Ingen har på ett trovärdigt sätt lyckats förklara ’ansvar’ i denna devis”, skriver han..
”I verkligheten lyssnar man inte till andra skogliga intressen. Och de som faktiskt vill samverka med andra intressen blir icke önskvärda. Det syntes i arbetet med det nationella skogsprogrammet där Norra Skogsägarnas nye vd Pär Lärkeryd initialt var positiv till samarbete om begreppet ett uthålligt skogsbruk– och för detta mötte han hård intern kritik inom skogsägarrörelsen”.
Det verkar som om skogsägarrörelsen har fastnat i nyliberalismens fälla, anser Sten Nilsson.
”Det är inget fel med stark marknadsorientering, privat entreprenörskap etcetera, som är kännetecken för nyliberalismen, om det tillämpas på rätt sätt. Problemet är när den skuggas av alltför snävt inbyggda ideologier som reducerar värdet av varje form av allmännytta, inklusive miljö- och sociala nyttigheter”.
Man borde fråga sig, anser han, vad det är som gör att två tredjedelar av landets skogsägare valt att stå utanför skogsägarföreningarna.
”Kanske är det så att många skogsägare ogillar den ökade och snedvridna partipolitiseringen av föreningarna. Liksom den allt sämre lönsamheten i virkesaffärerna.”