Stefan Blomqvist från Vindelgransele norr om Lycksele äger själv en hel del skog och bistår genom sitt arbete många skogsägare med rådgivning. Det har gett honom bra insikt i hur turerna kring det svenska skogsbruket kan se ut.
– År 2009 hjälpte jag en privat skogsägare som köpte ett skogsskifte och bistod även den kommande ägaren när samma skogsskifte såldes 2016, berättar Stefan Blomqvist.
I samråd med den nya markägaren lade han strax efter köpet även ut en intresseförfrågan på en tilltänkt avverkning. Med det kartmaterial som medsändes från det skogsbolag som fick avverkningarna kom en obehaglig överraskning.
– Det fanns ett tilltänkt reservat inritat i det planerade avverkningsområdet. Av den anledningen avstod den tilltänkta köparen den posten. Det kändes inte alls bra, eftersom jag hade haft full insyn i denna skogsfastighet under hela tidsperioden från köpet 2009 och till i dag.
En kontroll visade att inte heller den förra ägaren hade fått någon information om en påtänkt reservatsbildning på sina marker.
Stefan Blomqvist har förståelse för att det finns miljöer som behöver skyddas, men inte hemlighetsmakeriet som pågår. Storskogsbruket tycks ha insyn, medan det privata inte får någon information om reservatsbildningar på den egna marken.
Däremot verkar det som att skogsbolagen har tillgång till löpande information över tilltänkta reservatsbildningar.
– Varför får inte privatskogsbruket samma information om tilltänkta reservat som direkt eller indirekt berör deras egna marker?
De privata markägarna, oavsett om de berörs direkt eller indirekt, borde rimligtvis vara de första som ska informeras, tycker Stefan Blomqvist. Han har fler erfarenheter av bristande information.
– Jag fick tidigare en avverkning stoppad för ett påtänkt reservat för skyddande av långskäggslav. Till saken hör att långskäggslaven inte fanns på min mark. Men inte hellre i detta ärende hade någon information skickats till mig som indirekt berörd markägare förrän en avverkningsanmälan var skickad, säger Stefan Blomqvist.
Däremot måste skogsbolaget ha fått del av denna information tidigare och agerade snabbt med att avverka mot det tilltänkta reservatet.
SKOGEN frågar Per Nihlén på avdelningen för områdesskydd naturvård vid Länsstyrelsen i Västerbottens län hur det här kan hända.
– Vi måste veta att det finns ekonomiska resurser för att jobba med ett område. Det vet vi när vi har förankrat området gentemot Naturvårdsverket. Innan dess är det föga värt att starta ett områdesskydd. Vi kan inte starta alla objekt samtidigt, utan måste ha täckning för det vi lovar, säger Per Nihlén.
Han menar att det blir fel om Länsstyrelsen går ut och lovar något som sedan kan kullkastas av till exempel nästa budget eller en ny regering.
– Normalt kommunicerar vi bara områden med höga naturvärden med bolagen där deras mark berörs. Hur detta ärende har gått till har jag inget bra svar på. Men som markägare är man naturligtvis alltid välkommen att höra av sig ifall man undrar om Länsstyrelsen känner till områden med höga naturvärden på den egna marken.
SKOGEN 3/2017