SKOGEN är inne på sin 111:e årgång och även om tidningens utseende och form har förändrats genom åren är den grundläggande inriktningen densamma: Tidningen är en oberoende röst som genom att berätta, inspirera och ifrågasätta vill hjälpa såväl skogsägare som sektorns proffs att bruka landets skogar på ett ansvarsfullt sätt. Utan pekpinnar. Med balans mellan lönsamhet och naturvård.
Tidningen går med viss framgång på tvärs mot mediavärldens etablerade sanningar om vikten av nischade produkter för väl avgränsade målgrupper. Vi vänder oss glatt till såväl nyblivna som erfarna skogsägare och allsköns yrkesfolk på både tjänstemanna- och entreprenörssidan plus alla andra skogsfrälsta och hoppas att läsare i olika roller kan förstå varandra bättre genom att läsa om varandras utmaningar.
Personligen är jag allra mest intresserad av innehållet med produktionsinriktning. Månadens tema trädvalet lutar kanske mer åt det hållet, men det går aldrig att helt hålla produktion och naturvård isär – se där, ett konkret exempel på tidningens uppgift att balansera och visa hela bilden.
Trädvalet är hur som helst oerhört viktigt. Vi skogsägare har ett stort ansvar att välja rätt trädslag till rätt plats och skapa den diversitet som ger de bästa förutsättningarna för både ekonomi och klimatomställning. Vi måste öka vår produktion av virke för att kunna möta det växande behov av skogsråvara som omställningen från fossila produkter till mer hållbara alternativ skapar.
330 000 skogsägare kommer inte att sköta sin skog på samma sätt och det är
en styrka.
För att det ska bli möjligt behöver vi förutom att sätta rätt träd på rätt mark också få våra plantor att överleva. I ett förändrat klimat är det viktigt att hitta trädslag som kan producera mer och klara annorlunda förutsättningar när det gäller temperatur och väta. Det kan handla om för våra breddgrader nya arter, men också andra provenienser av gamla bekanta. I nya numret kan du till exempel läsa om hur vanlig bok från Rumänien kanske kan vara utmärkt lämpad för ett varmare Sydsverige.
Men trädvalet ensamt kommer inte att klara biffen. Vi skogsägare kommer även att behöva incitament att våga satsa. Med tanke på skogens omloppstider kan vi inte vänta och se hur framtiden blir, vi måste agera nu. Därför behöver vi regelverk som ger oss möjligheter, inte håller oss tillbaka.
Vi måste lita på våra skogsägares förmåga att göra rätt. 330 000 skogsägare kommer inte att sköta sin skog på samma sätt och det är en styrka när det gäller att skapa biologisk variation och öka Sveriges skogsproduktion. Det är en fråga om att våga.