Konstaterandena kommer från ett examensarbete vid SLUs institution för skogens produkter, skrivet av Tobias Barrstrand.
— Skogsägarna förlitar sig helt på skogsföretagen och låter dem sköta allt, konstaterar Barrstrand. De har inte lagt någon tid på att jämföra skogsföretagen eller undersökt eventuella andra leverantörer.
Skogsägarna är inte heller informerade och kompetenta köpare, dundrar han vidare. Därför väljer de att låta skogsföretag sköta deras fastighet. Trots att de förstår och tycker att skogsföretagen inte kan erbjuda oberoende rådgivning.
Studien omfattar fem skogsföretag och fem skogsägare. Men Tobias Barrstrand söker också stöd i Skogsbarometern 2008, som gjorts i samarbete mellan Swedbank och LRF Konsult. Där uppges det att 70 procent av de tillfrågade skogsägarna aldrig ens har frågat en annan virkesinköpare än den vanliga om virkespris.
Skogsföretagen är bra på att ta vara på dessa förutsättningar, genom relationsmarknadsföring, menar Barrstrand.
— De är duktiga på hur de närmar sig skogsägaren. Deras mål är främst att säkra virkesleveranser under en lång tid. Detta görs genom att skapa en nära relation och i det närmsta få skogsägaren att tro att hon är del av något större.
Examensarbetet utmynnar i en plan för hur en oberoende entreprenör som gör skogsbruksplaner kan profilera sig. Barrstrands rekommendation blir dock att gå via de virkesköpande företagen när man marknadsför sig som just oberoende. Skogsägarna är för trogna sina virkesköpare för att göra ett självständigt val, och tröskeln för att skapa en direkt relation mellan skogsägaren och planläggningsentreprenören är för hög.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se