Du läser nu en artikel på Skogen.se. Vill du läsa fler kvalitativa artiklar om t.ex. virkesmarknad, skötsel och teknik? Testa 3 nummer av SKOGEN för endast 99 kr.
Klicka här
– När det finns konkurrens mellan arter minskar smittan. Men det är tydligt att både andelen och den totala mängden smittade skogssorkar har ökat i takt med att förekomsten av pärlugglan och konkurrenter som gråsiding och åkersork har minskat, säger Hussein Khalil som är huvudförfattare till en ny studie, i ett pressmeddelande.
Forskarna har också sett att förekomsten av näbbmöss är en viktig faktor för mängden smittade sorkar. Näbbmöss attackerar skogssorkar i deras bon, och det har en hämmande effekt på skogssorkarnas rörelsemönster och virusets spridning.
Utbrott av sorkfeber är relativt vanligt förekommande i norra Sverige och har ökat på senare år. Förutom att vidta försiktighetsåtgärder i hus för att skydda sig från smitta, har forskarlaget andra recept på andra åtgärder,
– Att sätta upp holkar för pärluggla kan vara ett bra sätt att hjälpa till. Det är ont om naturliga bohål i den konventionellt brukade skogen, säger Birger Hörnfeldt, som sedan lång tid arbetat med övervakning av smågnagare och deras predatorer.
– Vi misstänker också att det är mindre bra med relativt unga, ensartade skogar nära människors bostäder. Konkurrenter som gråsiding trivs bättre i flerskiktade skogar och åkersork främst i öppna miljöer som hyggen. Vi ska titta närmare på betydelsen av skogarnas struktur i en kommande studie, säger Hussein Khalil.
Forskarlaget är en blandning av ekologiforskare vid SLU i Umeå och en virolog vid Umeå universitet. De har studerat sambandet mellan biologisk mångfald och förekomsten av viruset som orsakar sorkfeber hos människor, Puumalaviruset. Studien har genomförts i Sverige.