Och jag vet att andra rynkar på näsan åt dig. Det kan inte vara så tacksamt när man, som du och alla dina syskon, ståndaktigt överlever som liten planta på det tuffa hygget – och sedan blir kritiserad för att man inte dör och skapar luckor med utrymme för andra träd.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Jag för min del ser din diskreta natur bakom den där buffliga fasaden som du visar upp ibland. För i själva verket stormar du aldrig in objuden, som dina vänner tallen och björken. Om du får välja själv väntar du diskret tills alla andra har tagit plats vid bordet och frågar sedan försiktigt om du kan få krypa lite vid deras fötter och plocka smulor. Först när de andra tröttnar och går hem reser du dig och rensar faten.
Du vet nämligen att du behöver dina vänner. Tallen, björken och de andra hjälper dig att skapa en fin barndomsmiljö, att stå emot storm, att schasa bort rotrötan och att bosätta sig på marker där du inte trivs. De hjälper dig att ta hand om alla småkryp som inte får plats i din skog. Och att mata älgen – jag vet att det är en av dina svaga sidor.
Kära gran, du är skogarnas fula ankunge. I de känsliga tonåren blir du mobbad av elaka tungor. Men när du vuxit upp och blivit gammal, då är du älskad av alla. Friarna står på rad: Virkesköpare, miljövänner, till och med rötsvampar och hackspettar. Ja, hundratals arter vill vila i din famn då. Ingen åldras med sådan grace som du!
Jag vet att dina fosterföräldrar, herr och fru Skogsbrukare, älskar dig. Du är lättskött, du skärmar av gården om de vill, du suckar inte över att du känner dig utrotningshotad. Du bjuder också okända människor på det du har: svamp och bär, skydd till vandrare som hamnat i regn, dina skott till äventyrliga kockar och du binder passerande resenärers koldioxid raskare än de flesta.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareStrax är mitt brevpapper slut. Men du vet hur välkommen du är hem till mig i jul. Jag skulle aldrig byta dig mot någon annan. Däremot är dina många spännande och exotiska släktingar välkomna att hälsa på. Vi har säkert något litet hörn på gården där de kan slå sig ner och bidra till mångfalden och välfärden.
Tack för att du finns, min lilla ankunge. Kom ihåg att vi alla älskar dig, var och en på sitt sätt, även om kärlek kan se väldigt olika ut.