Skogsstyrelsens och SLU:s scenarier för framtidens skog visar att Sverige är ett av några få länder som har så bra koll på virke och tillväxt i sina skogar att vi kan räkna ut hur de utvecklas beroende på hur vi sköter dem. När scenarierna presenterades på ett seminarium i november tyckte WWF:s företrädare Pär Larsson att det här kunnandet borde delas med många andra länder. Med tanke på hur världen ser ut har han rätt.
Här på hemmaplan betyder kunnandet att vi medvetet kan välja väg i skogen. Inte bara för den egna fastigheten eller bolagsskogen, utan på nationell nivå. På seminariet berättade landsbygdsminister Sven Erik Bucht att han räknade med att scenarierna ska användas i arbetet med det nationella skogsprogrammet. Han hoppades på samsyn där i skogsfrågorna. ”Vi kan inte alltid hålla på att kämpa med de här frågorna i riksdagen.”
Samsyn mellan alla aktörer kommer han aldrig att få. Däremot kan tvisteämnena bli sakligare. Flera scenarier pekar mot en väldigt ung produktionsskog och väldigt gammal skyddad skog. Åldersglappet däremellan reser frågor om både industri, naturvård och rekreation. Vill vi ha en sådan åldersfördelning? Och ska den nya tillväxten användas till skogsprodukter eller
till reservat? Sådana konkreta frågor ska miljödebatten handla om.
Nu finns möjligheten.