Han har genomfört elevenkäter på sju skolor som har ägnat sig åt Skogen i Skolans verksamheter och sju skolor som inte har varit engagerade i SiS. Alla ligger i Västernorrlands län.
De niondeklassare som inte har ägnat sig åt SiS var mer intresserade av skogen. Det framkommer både i enkäterna och vid fördjupade intervjuer med eleverna.
– Det går tydligen inte att påverka elevernas intresse på sikt med nuvarande arbetsmetoder, menar Hans Östman.
SiS är ett samarbete mellan skolor och skogsnäring som på skolans villkor ska skapa "en ökad förståelse för Sveriges viktigaste näring". I Västernorrland arbetar man med tre metoder. Skogens dagar är skogliga temadagar för klasserna och Skogstivoli är ett stationssystem där eleverna får göra papper, snickra fågelholkar och laga kolbullar. Forskarlådor är 13 problemlösande temaövningar kring bland annat tjära och kol, trädens stam och plantering av frön. Dessutom utbildar SiS kontaktlärare.
SIS-skolorna hade färre elever som klart kunde tänka sig att gå naturbruksgymnasium. Däremot fanns där fler elever med ett tveksamt intresse.
– Jag tror ändå att en elev som har ett grundintresse för skog och skogsnäringen har lättare att ta till sig budskapet och få ett starkare intresse, säger Hans Östman.
Anmärkningsvärt nog har eleverna från SiS-skolor inte mer kunskaper om skogen utan tvärt om lite mindre. Det råder visserligen ingen tvekan om att eleverna har lärt sig om skog, skogsbruk och industri under tiden i grundskolan. Frågan är bara om man kan tillförskriva SiS den äran, kommenterar Hans Östman.
Men även om SiS inte ökar intresset eller kunskaperna anser han att SiS påverkar elevernas själva attityd till skogsnäringen. Och en positiv attityd är mer långlivad än handfasta kunskaper. Fler SiS-elever anser att skogen i Sverige sköts på ett bra sätt.
För att SIS ska nå sina mål behöver mellanstadieverksamheten kompletteras med en högstadieverksamhet, anser Hans Östman.
Samtidigt hårdnar konkurrensen från andra intressen som också vill göra sig hörda i grundskolan. Skogsnäringen behöver därför bli bättre på att vårda kontakten med skolorna.
Text: Bengt Ek