… Det är lätt att inse, att fåglar med sådana häckningsvanor, som de i det föregående uppräknades, i hög grad måste löpa risk att göras hemlösa genom avverkningarna. Hålbyggarnas boträd äro ju i regel i sådant skick, att de enligt gängse skogsvårdspraxis snart sagt i främsta rummet böra hemfalla åt avverkningen.
Mellan å ena sidan skogsvårds- och å den andra naturskyddsintresset kommer alltså att uppstå en djupgående och svårlöst konflikt. Saken är emellertid värd att begrundas av naturintresserade skogsmän, och dessa böra tydligtvis ej tillåta en schablonmässig och systematisk utfällning av alla murkna och ihåliga träd. De bland dessa, som uppenbarligen lämpa sig för eller redan tagits i anspråk av sällsynta hålbyggande fåglar, utgöra nog i allmänhet såväl till antal som värde en så försvinnande ringa del av beståndet, att naturskyddsintressena i dylika fall ensamt borde få råda.
Även vad de allmännare hålbyggarna angår, vilka nästan samt och synnerligen äro att anse såsom för skogsbruket nyttiga fåglar, så står deras kvarhållande kanske ej i så skarp motsats till skogsvården fordringar som först kan tyckas.