Tidningen SKOGEN har pratat med Vi-skogens generalsekreterare Charlotta Szczepanowski, direkt från ett fältsymposium i Tanzania.
– Vi heter ju Vi-skogen på svenska, men vi planterar egentligen inte skog. På engelska heter vi Vi Agroforestry, och det är precis i gränslandet mellan jordbruk och skogsbruk som vi verkar. När jordbruket och skogsbruket får stärka varandra händer det magiska saker, säger Charlotta Szczepanowski.
Hon deltar i Vi-skogens utomhussymposium (en jordbrukskonferens i fält) i Musoma i norra Tanzania. Där har omkring 8 000 lantbrukare, forskare och representanter för den tanzaniska staten samlats för att diskutera hur trädplantering i jordbruksmark kan möta ett allt extremare klimat.
För många småbrukare i Kenya, Uganda och Tanzania har samodling av träd, buskar, grödor och ibland boskap på samma mark blivit skillnaden mellan missväxt och ekonomisk trygghet.
I länderna där Vi-skogen verkar är jordbruket en av de viktigaste inkomstkällorna. Nästan hälften av de sysselsatta i Kenya och omkring två tredjedelar i Uganda och Tanzania arbetar inom jordbruket.
Eftersom en jordbrukare försörjer hela sin familj är därför miljontals människor är beroende av det marken ger för sin livsmedelsförsörjning och inkomst. Samtidigt hotas deras försörjning av klimatförändringar, torra jordar och alltmer oförutsägbara regn.
Behovet av hållbara jordbruksmetoder som stärker både människor och ekosystem är därför stort.
Skogsbruk som bistånd
Vi-skogen grundades 1983 och har sedan starten bidragit till att plantera över 165 miljoner träd i östra Afrika. Arbetet finansieras bland annat av tusentals svenska givare samt genom större Sida-finansierade program.

I början handlade arbetet främst om att dela ut trädplantor. I dag är det ett kunskapsintensivt utvecklingsarbete som bedrivs genom lokala bondeorganisationer, i tätt samarbete med forskningsnätverk som Agroforestry Network och SLU.
Arbetet ger mätbara resultat. I ett av organisationens projekt bland kaffeodlare i Tanzania ökade produktiviteten med 50 procent per träd och den totala kaffeproduktionen med 36 procent, samtidigt som över 24 000 bönder utbildades i hållbart jordbruk och agroforestry.
– Vi ser tydligt hur bönderna uppskattar det här och hur kunskapen sprider sig vidare till grannar som inte ens är med i våra program. Men man ska inte romantisera det. Att ställa om sitt jordbruk kräver hårt arbete och investeringar. När du väl gör det och lyckas blir däremot skillnaden enorm. Jag har träffat många som säger: ”Förr hade jag en hydda, nu har jag kunnat bygga ett hus och skicka mina barn till skolan”, säger Charlotta Szczepanowski.
Från 300 kycklingar till ett blomstrande kretslopp
Ett konkret exempel på vad metodiken innebär i praktiken är lantbrukaren Mzee James Mathias Daka i Kisingisi i Tanzania. Innan han började odla sin mark 2023 startade han i liten skala.

Genom att föda upp och sälja 300 kycklingar fick han ihop startkapitalet som gjorde att han kunde bygga ett ordentligt hus åt sin familj och sina fem barn.
Efter att ha deltagit i ett av Vi-skogens symposier och fått rådgivning genom den lokala partnerorganisationen Mviwanya (som finansieras och utbildas av Vi-skogen) tog han steget fullt ut in i agroforestry.
Han började plantera kvävefixerande grödor som bönor som marktäckare för att binda fukt och näring i jorden, i kombination med grödor som ger stabila ekonomiska intäkter, som sockerrör, ris samt fruktträd som papaya, mango, apelsin och avokado.
Runt och i odlingarna har han planterat snabbväxande träd, som ger skugga, vindskydd, organiskt material via lövfällning och på sikt virke och brännved.

I dag har Mzee James även 40 nötkreatur, 60 getter, 20 får samt en grävd fiskdamm som både fungerar som vattenmagasin och ger protein och extra intäkter.
Gödseln från boskapen komposteras och återförs till jorden, vilket gör att han slipper dyrt konstgödsel. Enbart försäljningen av bekämpningsmedelsfri papaya ger honom i dag motsvarande knappt 1 900 svenska kronor i veckan. En betydande summa på den tanzaniska landsbygden.
– Mina kollegor här nere går ner på en väldigt djup kunskapsnivå tillsammans med bönderna för att avgöra exakt vilka trädslag som ska planteras på just den marken för att ge maximal nytta. När träden väl etablerar sig förbättras mikroklimatet, avdunstningen minskar och man kan skapa ett fungerande ekosystem, förklarar Charlotta Szczepanowski.
Vattenbrist och motståndskraft
Kontrasterna i landskapet blir ofta knivskarpa. Charlotta Szczepanowski beskriver hur man längs vägarna i regionen kan se marker utan träd som liknar ett uttorkat månlandskap, medan gården precis bredvid, där agroforestry tillämpats i bara tre år, grönskar trots torkan.
Även Mzee James känner av klimatförändringarna; under en utdragen torrperiod sinade hans vattenreservoar. För att rädda sin egen plantskola pausade han tillfälligt sin vana att gratis dela ut trädplantor till grannarna, med insikten att nyplantering bara gör nytta om plantorna överlever den kritiska etableringsfasen.
Hans långsiktiga mål till 2028 är att bygga upp en egen mindre skog på fastigheten.
– Bönderna här säger hela tiden att regnen inte längre kommer på samma sätt eller på samma platser som förr. Då ser vi att de som arbetar med våra metoder klarar sig mycket bättre. Det handlar om att bygga resiliens och cirkulära flöden där djuren, träden och grödorna stöttar varandra, säger Charlotta Szczepanowski.
Lärdomar för svenskt skogsbruk och beredskap
Utöver biståndsnyttan ser hon ett tydligt kunskapsutbyte där även Sverige och svenskt skogsbruk har mycket att vinna. Erfarenheterna från östra Afrika kommer, enligt Szczepanowski, att bli allt mer relevanta på hemmaplan i takt med varmare somrar och ökad torkstress.
– Genom att titta på hur bönder i östra Afrika kombinerar träd, markvård och kretslopp för att klara extrem torka utan konstgödsel kan vi hämta viktiga lärdomar för både vår klimatberedskap och framtidens markanvändning i Sverige, säger Charlotta Szczepanowski.
