Registrering och rapportering till internationella organisationer, som bland andra IPCC (intergovernmental Panel on Climate Change) och EU, om skogars klimatnytta styrs främst av ett regelverk baserat på IPCCs handbok. För att nå acceptans för regelverket, och för att rapporteringen skall kunna fungera tillfredsställande, har reglerna i många fall utformats som kompromisser mellan olika synsätt. Givetvis även efter olika förhållanden i rapportörsländerna. Osäkra data kan därför ersättas med standardvärden, så kallade defaultvärden.
Denna artikel fokuserar på ett specifikt område, nämligen hyggesavfallet (grot, stubbar, död ved, inkluderande vindfällen och snöbrott). Trots avgränsningen omfattar dessa kolflöde en volym som motsvarar Sveriges totala utsläpp från fossila bränslen.
Oklart om hyggesavfall
Anledningen till valet av just hyggesavfallet är att det omfattas av oklarheter såväl i regelverkets text som i aktuell tillämpning. I regelverket föreslås som default att hyggesavfall skall registreras som ”omedelbart nedbrutet”. Texterna bakom regelverket ger ingen entydig förklaring till detta ställningstagande. I vissa avsnitt anges ”huvuddelen har kort nedbrytningstid”, i andra ” det ingår i biosfärens kolkretslopp”, och så vidare. Uttrycket ”omedelbart nedbrutet” skapar osäkerhet, tveksamhet och i den mindre seriösa debatten till och med löje och tal om ”trolleritrick”. Envar kan ju enkelt konstatera att stubbar och död ved (åtminstone grövre än 10 centimeter) finns kvar i decennier.
I regelverket finns emellertid även ett förslag, som förefaller rimligt och logiskt och detta diskuteras här fortsättningsvis.
Kvarvarande substans från hyggesrester på tidigare avverkningsytor inom ett kontinuerligt skogsbruk förmultnar och avger CO2.
Förändringar förbises
Processen sker snabbare i början, se figur nedan. Dessa samlade utsläpp varken registreras eller rapporteras i offentlig statistik. I stället antas att det tillkommande hyggesavfallet innehåller lika mycket kol, som det som emitteras från alla tidigare avverkningsytor. Detta antagande är rimligt vid en jämn avgång, men det gäller givetvis inte vid förändringar, som exempelvis vid ökat uttag av grot, eller förändrad avverkningspolitik.
Grön övre stapel: årets tillskott. Blå övre linje: nedbrytning per årsyta (en omloppstid; 80 år). Röd nedre linje: ackumulerad årlig nedbrytning. Nedbrytningstakt 4,8% per år (Petersson, H. ;ref. även finska och ryska studier)
För den svenska rapporteringen tillämpas idag default-förslaget. Därtill sker korrigering för trendmässiga lagerförändringar av hyggesavfall. Men dokumenterade argument rörande val av metod och synsätt presenteras endast knapphändigt i arbetsrapporter – och lyser helt med sin frånvaro i slutrapporterna.
Denna brist är beklaglig, eftersom en etablerad välkänd transparant metodik för registrering och rapportering av skogars kolfloden skulle kunna undanröja många missförstånd.
Görs i andra sektorer
För Sveriges del skulle det vara möjligt att presentera detaljerad information om metodik och dataunderlag i och med tillgången till Riksskogstaxeringens material. Detaljerad bakgrundsinformation om utsläpp presenteras för övrigt inom andra sektorer.
Förutom de positiva effekter av transparens och öppenhet, som redan nämnts, finns följande skäl:
- Metoden är lätt att förstå, då den inbegriper endast fysiska konkreta komponenter
- Den visar att ingen ”kolskuld” föreligger i basmodellen
- Utsläpp från tidigare avverkningsytor skulle fortgå (och bör då registreras) även vid minskad avverkning
- Hyggesavfall kan särskiljas från förna från växande skog
- CO2-emissioner från nya hyggen registreras inom modellen
- Det nya beståndets kolupptag bör registreras positivt redan från start, inte från ett balansår ”då utsläppen bedöms ha återvunnits”
För klimataspekterna inom den skogliga sektorn bör ovan beskrivna metod kunna utgöra en standardmall och en etablerad bas från vilken debatter om skogsbrukets inriktning kan föras. En ”rikslikare” enligt förslaget, skulle inte utgöra ett hinder utan skulle kunna bidra till att skapa minskad spretighet i debatten om skog och klimat såväl inom som utom de akademiska kretsarna.
Det är dock inte möjligt att vidga förslaget till en generell mall för internationell rapportering, eftersom metoden kräver tillgång på mätdata av hög kvalitet, något som saknas i flertalet rapporterande länder.
BO HEKTOR
Jägmästare med forskarexamen i skogsskötsel och skogsekonomi. Jobbat både internationellt och i Sverige med hållbarhet och bioenergi som anställd och som konsult hos bland andra IEA, FAO, EU, SIAR samt SLU.