Sverige är ett internationellt föredöme vad gäller skogliga grunddata. Riksskogstaxering och virkesmätningsorganisationen har utvecklat ledande teknik och metoder för mätning och registrering av träd och skogsprodukter.
Men metoderna är baserade på föråldrade förutsättningar, innefattar viss dubbelräkning och presenteras ibland i form av icke jämförbar information. Dessa brister ger upphov till felaktigheter i det presenterade materialet och leder även till misstolkningar.
Mina analyser (se nedan) visar att den verkliga avverkningen är väsentligt lägre än vad statistiken redovisar. Det årliga tillväxtöverskottet är därför högre med motsvarande kvantitet. Det här gör att skogens möjligheter underskattas.
I verkligheten behöver inte investeringar i drivmedelsproduktion baserad på skogsråvara skrinläggas på grund av förment virkesbrist. På motsvarande sätt ökar Sveriges möjligheter att utveckla skogars klimatnytta.
Som exempel på missledande presentation visas här figur 3.30 ur SKOGSDATA 2019. Bilden uppfattas ofta som ett tillförlitligt värde på balansen mellan årlig tillväxt och avgång i det svenska skogsbruket, och används i internationell rapportering och i nationella analyser om expansionsmöjligheter för till exempel träbaserade flytande bränslen.
Milj. m3sk
Tre aspekter på informationen i denna figur diskuteras i den följande framställningen:
(1) Beräkningen av total avverkning; Skogsstyrelsen
(2) Relevansen i att jämföra värden för total avverkning med tillväxten på brukad produktiv skogsmark.
(3) Relevansen i att redovisa bruttovärden för naturlig avgång (stormfällning, snöbrott, torrträd) trots att dessa tillvaratas i stor utsträckning och då ingår i total avverkning.
(1) Skogsstyrelsens metod för avverkningsberäkning baseras på en modell som utgår från skogsindustrins virkesanvändning sammanställd av Biometria. Värdena korrigeras med hänsyn till nettoimport och lagerförändringar. Stamved för energi (enligt Energimyndigheten) samt ”stamved, kvar i skogen” (enligt Riksskogstaxeringen) läggs till för att komma fram till Total avverkning. (ref. Skogsstyrelsens hemsida).
Industrins virkesanvändning mäts i m3fub (fasta kubikmeter under bark) medan total avverkning redovisas i m3sk (skogskubikmeter; stamvolym med bark). För konvertering mellan dessa enheter tillämpar Skogsstyrelsen ett fast omvandlingstal, 1,2, som har varit oförändrat sedan 1974.
Omvandlingstalet återspeglar alltså förhållanden som gällde för 50 år sedan, utan att beakta förändringar som har skett sedan dess.
Omvandlingstalet består av tre huvudkomponenter; bark, ”kvar i skogen” och avvikelser relaterade till mätning och registrering av industriråvara. I den 20 procentiga uppräkningen av m3fub-värdet ingår bark med 13 procent, och den ungefärliga andelen av de övriga två komponenterna till 3,5 procent vardera.
Bark-faktorn baseras på studier av Östlin (1966) genomförda med manuell barkmätare (graderad ”syl”). Denna metod anses numera ge värden som kraftigt överskattar den verkliga barktjockleken. Senare studier, med tillämpning av modern avkänningsteknik, redovisar barkvärden långt under 10 procent, och det är dessa senare värden som numera tillämpas som underlag för likvid inom rundvirkeshandeln.
”Kvar i skogen” består av toppar, lump, och övrigt. I dagens skogsbruk lämnas knappast någon lump eller övrigt kvarlämnat rundvirke. Toppar, etcetera mäts av Riksskogstaxeringen, och redovisas även som en separat post utanför Skogsstyrelsens omvandlingstal och dubbelräknas i dagens modell. Faktorn ”kvar i skogen” kan därför sättas till 0 i omvandlingstalet.
I faktorn Mätning och registrering av industriråvara ingår den vrakandel som på 1970-talet hamnade utanför den registrerade kvantiteten godkänd industriråvara. Biometria anser att denna kvantitet i dagens virkesflöde kan betraktas som näst intill negligerbar. Däremot kvarstår en effekt av en viss skillnad i mätmetod mellan stockmätning och trädmätning. Vid tillämpning av stockmätningsfunktioner utjämnas ojämnheter, vilket leder till en något reducerad redovisad volym. Dagens stockar uppges dock ha mindre ”bulighet” än vad som var fallet på 1970-talet (tätare bestånd, grövre medeldiameter) och kan uppskattas uppgå till storleksordningen 1 procentenhet av uppräkningstalet.
Sammanfattningsvis innebär föreliggande analys att barkfaktorer kan ges värdet 6-9 procent, ”kvar i skogen” 0 procent (med beaktande av dubbelräkning) och mätningsfaktorn cirka 1 procent. Ett mera korrekt omvandlingstal för det moderna virkesflödet kan därför lämpligen sättas till 1.1. Intervjuade befattningshavare inom virkeshandel och virkesmätning har gett stöd för denna uppfattning.
Omvandlingstalet 1.1 innebär att dagens beräknade totala avverkningskvantitet skulle reduceras med cirka 8 miljoner m3sk för att erhålla ett mera verklighetsnära värde.
(2) I Tabell 3.30 jämförs värden för total avverkning med tillväxt på brukad skogsmark. Virkesflödet från total avverkning kommer från all avverkning på alla ägoslag och inte enbart från avverkning på brukad produktiv skogsmark. Enligt Riksskogstaxeringens mätningar uppgår dessa tillkommande kvantiteter till drygt 2 miljoner m3sk (5-årsmedeltal). Till detta kommer avverkningar, som inte registreras av Riksskogstaxeringen; avverkning på ”bebyggd mark”, samt avverkningar i samband med konvertering av skogsmark till framför allt bebyggd mark. Mellaneuropeiska studier visar värden för avverkning med cirka 1 m3sk/ha/år på bebyggd mark där. En försiktig uppskattning i analogi med dessa studier leder till en bedömd årlig avverkning av 1 miljon m3sk på bebyggd mark i Sverige. Vid konvertering av skogsmark avverkas cirka 1 miljon m3sk. (Naturvårdsverket)
Sammantaget skulle sålunda drygt 4 miljoner m3sk avverkas utanför den brukade skogsmarken och bör därför inte ingå i jämförelser i Tabell 3.30.
(3) Riksskogstaxeringen mäter naturlig avgång i form av stormfällda träd, snöbrott och torrträd. Denna kvantitet varierar givetvis mellan åren, och uppgår för senaste femårsperiod till i medeltal cirka 10 miljoner m3sk per år. Den visas som ett tillägg till total avverkning i Tabell 3.30. En stor del av den naturliga avgången tillvaratas emellertid efter den tidpunkt då Riksskogstaxeringens registrering skett i fält och den tillvaratagna kvantiteten inräknas i total avverkning. Intervjuade praktiskt verksamma avverkningsansvariga befattningshavare bedömer att cirka 7 miljoner av denna kvantitet upparbetas för att ingå i virkesflödet. Även i detta avseende ger sålunda Tabell 3.30 vilseledande information.
De tre punkterna ovan leder till slutsatserna att den totala avverkningen överskattas med cirka 12 miljoner m3sk samt att den totala avgången som den redovisas i tabell 3.30 överskattas med nära 20 miljoner m3sk.
Även Riksskogstaxeringen utför beräkningar av avverkningskvantiteter genom mätningar i form av stubbinventering. På grund av gles provytestruktur har det statistiska medelfelet ansetts vara så stort att man istället valt Skogsstyrelsens resultat att ingå som det officiella värdet i SCBs nationella statistik. Riksskogstaxeringens värden har legat på en väsentligt lägre nivå än Skogsstyrelsens, trots att en skönsmässig(?) uppräkning skett med 7 procent, beroende på att stubbar varit svåra att återfinna på provytorna. En mera närliggande förklaring kan vara att Riksskogstaxeringens uppmätta värden ligger nära de verkliga eftersom de inte är behäftade med de fel, som tycks uppkomma vid tillämpning av Skogsstyrelsen nuvarande metodik.
Det är inte mindre än fem myndigheter, som har statistik- och rapporteringsansvar för skogsstatistiken; SCB, Skogsstyrelsen, SLU, Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Dessutom har Biometria en nyckelroll för dataredovisning, bland annat under virkesmätningslagen. Detta delade ansvar kan vara en av anledningarna till att ovan nämnda problem kvarstår, trots att de påtalats sedan länge.
Ytterligare en tanke som känns nära till hands: Traditionella intressenter inom skogssektorn är föga intresserade av att dolda kvantiteter och expansionsmöjligheter exponeras. Det kan gälla bibehållandet av gynnsamma positioner på virkesmarknaden eller insikter inom miljörörelsen om att det skulle vara lättare att behålla värdefulla naturmiljöer i form av gammal skog.
Mot denna bakgrund känns det uppenbart att man måste göra en övergripande, detaljerad och integrerad översyn av den skogliga statistiken. I första hand bör denna översyn gälla bearbetning och presentation av grunddata. Full transparens bör eftersträvas. I den mån bruttovärden reduceras bör orsakerna redovisas. Detta bör kunna leda till att rapportering till internationella organisationer blir enhetlig och konsistent. Samma sak bör gälla för underlag till offentliga utredningar och annan allmän dokumentation.
Målet bör vara att lyfta skogsstatistiken från att vara en sifferexercis för specialister till en informationsbas för samtliga intressenter.
BO HEKTOR
Jägmästare med forskarexamen i skogsskötsel och skogsekonomi. Jobbat både internationellt och i Sverige med hållbarhet och bioenergi som anställd och som konsult hos bland andra FAO, EU, SIAR samt SLU.