Vissa brister i ordförandeskapet nämndes. Som att stå värd för ett möte där fokus mest lades på vad Linda Nyström, vd för Skogstekniska klustret, beskrev som åsikter från aktivister. Detta trots geografisk närhet till skogliga forskare i världsklass.
– Bättre hade varit om Sverige visat vad man faktiskt åstadkommit inom skoglig forskning och innovation, sa hon.
Men Sverige fick också beröm. Sven Erik Hammar, ordförande för det europeiska familjeskogsbrukets organisation CEPF, gav exempel.
– Jag tycker att det svenska ordförandeskapet har satt bioekonomin på kartan igen. Man har visat tydligt att det är genom att utveckla den som vi kan ersätta fossila produkter med förnybara.
– Sverige har också lyft konkurrenskraften, att näringslivet inte får regleras för hårt när andra delar av världen springer ifrån oss.
Dessutom, påpekade Sven Erik Hammar, så visar EU-länderna stor enighet i viktiga säkerhetsfrågor som stödet till Ukraina.
Ett för skogen viktigt beslut som tagits under ordförandetiden gäller skoglig bioenergi, som grot och bränsleved. Det har, efter långvarigt ifrågasättande, fått behålla sin status som förnybart energislag efter ett beslut i EU-parlamentet i våras.
Panelsamtalet på Skogsnolia ägde rum den 15.e juni, samma dag som EU-parlamentets miljöutskott röstade om förordningen om naturrestaurering. (Den blev så jämn att den sköts på framtiden). Det gjorde att samtalet gled in på det.
”Inte på faktiska förhållanden”
Stora delar av skogsnäringen är väldigt kritiska till själva förslaget. De ekonomiska konsekvenserna för Sverige anses orimliga. Skogsägarrörelsen tycker att förslagen om att undanta stora arealer från skogsbruk inte baseras på faktiska förhållanden, utan på Sveriges unikt stränga sätt att rapportera tillståndet för olika naturtyper. Men kritik har också kommit från länder som stöder förslaget. De har bland annat hävdad att Sverige obstruerar processen.
Och det var just det senare som moderator Johan Larsson, generalsekreterare på Föreningen Skogen, ställde frågor kring.
– Ordförandelandet Sverige anklagas av vissa länder för att obstruera genom att exempelvis inte lägga fram kompromissförslag. Är det verkligen rätt väg framåt, undrade han.
– Att använda ”obstruera” tycker jag är nedlåtande. Det har varit en omröstning i EU-parlamentet där hälften är för och hälften emot. Det kan man inte kalla för att obstruera, sa Anders Grahn, generalsekreterare på Sveriges jordägarförbund.
”Normalt lagstiftningsarbete”
Sven Erik Hammar poängterade att det handlar om alldeles normalt lagstiftningsarbete där ingående parter ska kompromissa fram ett förslag.
– Man kan kanske sätta betyg på Sveriges ordförandeskap när man sett den kompromissen, sa han.
Anders Pettersson, näringspolitisk talesperson för Västerbottens Allmänningsförbund, inflikade att många nog inte förstår betydelsen av ursprungsförslaget till naturrestaureringsdirektiv.
– Det skulle få enorma konsekvenser, i alla fall i norra Sverige. Det handlar om flera miljoner hektar av det som kallas västlig taiga som ska undantas från brukande, antingen som reservat eller för att restaureras till att bli västlig taiga. Om det här genomförs tror jag inte det går att ordna såna här skogsmässor, sa han och syftade på Skogsnolia utanför Umeå.
”Förslagen filtreras”
En del av panelsamtalet kom att handla om Sveriges hantering av EU-kommissionens många förslag de senaste åren. Att Sverige varit sen på bollen, var en allmän uppfattning. Men också att vi blivit bättre. Anders Pettersson beskrev utvecklingen så här:
– Det har varit som hagelskott av förslag från EU-kommissionen som sedan, när förslagen filtrerats genom bland annat EU-parlament och ministerråd. inte är lika illa som när vi såg dem först, tyckte han
Det avslutande samtalet gick i konstruktiv anda. Kolbjörn Kindströmer, ordförande för Skogsentreprenörerna, påpekade att det behövs bättre samverkan mellan organisationer för att jobba med EU-frågor.
– Vi skulle tillsammans kunna skapa en starkare organisation som trycker på de här sakerna, sa han.
Linda Nyström höll med och tillade att den också behöver nå ut med information till allmänheten.
Tomas Lundmark, tidigare professor vid SLU, gillade idén skarpt om en gemensam organisation.
– Jag hejar verkligen på Kolbjörns förslag. Om man samlar resurser kan alla satsa på en gemensam fråga istället för att alla organisationer sysslar med alla frågor. Kanske kan man skapa ett gemensamt markanvändningssekretariat, föreslog han.