Allt för få studenter har tänkt igenom hur de ska hävda sig på arbetsmarknaden.
–Många som går ut från universitetet söker jobb hej vilt, säger Marita. Men av hundra sökande till en tjänst finns ofta några som har detta som sitt drömjobb. De har ett verkligt engagemang som tilltalar arbetsgivare.
En stor del av studenterna tänker sig en karriär som specialist, och fem års studier för att få en masterexamen kan kännas omfattande. Men det räcker inte så långt om man vill tävla om en specialistroll. Fördjupning ökar möjligheten.
–Ett annat problem är att de flesta naturvetarna faktiskt inte är specialister. Medan universiteten gärna vill utbilda just specialister, vill arbetsmarknaden ha många generalister. Jobben liknar ofta projektledarens. Och då måste man vara väldigt bred för att sticka ut när tjänsten blir ledig. Därför borde fler naturvetare komplettera med annat än naturvetenskap.
Vare sig man vill bli bred eller smal behöver man alltså profilera sig i både utbildning och arbetslivserfarenhet.
–En student kan vara rädd att begränsa sig. Många har fått höra att man ska hålla alla dörrar öppna, men i själva verket borde man välja inriktning.
Att bestämma sig för ett visst yrke är å andra sidan inte så lätt i en bransch som skogen. Det finns inte så många tydligt utmejslade yrken.
–Det finns få givna vägar, menar Marita Teräs. Man kan inte gå i upptrampade spår, utan behöver tänka till själv. När du hittat en inriktning som lockar finns det kanske bara några få yrkesverksamma som kan fungera som förebilder. Det är dem man får leta upp.
Samtidigt ser hon att de som gått på Lantbruksuniversitet har lätt att etablera sig eftersom de har en tydlig branschutbildning. De har både nätverk och branschkunskaper när de får sitt examensbevis. Så borde fler utbildningar arbeta.
–Men ändå har det nu blivit svårare att etablera sig. De första åren efter studierna är stökiga för många. Jobben är sällan fasta.
Idag är det inte lika självklart att leta sig utomlands efter universitetet som det var för några årtionden sen när biståndsarbetet var vanligare.
–Svenska akademiker är generellt dåliga på att söka internationella tjänster. Det har säkert många förklaringar. Det kan vara svårt att få jobb när man kommer tillbaka. De svenska arbetsgivarna borde vara bättre på att ta vara på den här kompetensen, det handlar om människor som har skaffat mycket kunskap och ett brett nätverk. Och så är akademiker ofta gifta med akademiker. Båda vill ha jobb för att flytta utomlands och det kan vara svårt, säger Marita Teräs.
SKOGEN 2/2013