Göran Jonzon, Vilhelmina.
– Pinus contorta är känd för sitt instabila rotsystem. Den är ett utpräglat pionjärträd som evolutionen anpassat till skogsbränder. Efter en brand sprids trädets frön koncentrerat till en relativt liten yta. I den nya skogen hamnar därför träden tätt till varandra. Då behöver inte rotsystemet vara särskilt stabilt eftersom trängseln och kronslutenheten blir i det närmaste total.
– När vi i Sverige planterar contorta i sedvanliga förband om 2200–3500 plantor per hektar utvecklas grenarna sidledes på ett onaturligt sätt. Resultatet blir en större och tyngre barrmassa än ”normalcontortan”. Men samtidigt ”tror” rotsystemet fortfarande att alla stammar växer i extremt slutna bestånd där de skyddar varandra för storm. Då behöver inte rotsystemet utvecklas för att göra trädet stormfast.
Hur kan man minska stormskadorna?
– Som motvikt har jag sedan många år tillbaka planterat den snabbväxande sibiriska lärken som stormankare i granbestånden. Hittills är resultaten mycket bra.