– Att överhålla skog, det vill säga att vänta 10, 20 eller 30 år med att avverka, är ett sätt att skapa mer död ved, och träd med en mer komplex kron- och barkstruktur. Kort och gott strukturer som gynnar vissa skogslevande arter, säger Johan Sonesson, Skogforsk.
Johan Sonesson, Adam Felton och sex andra skogsforskare visar att justeringar av omloppstiderna på 20–30 år kan ha dramatiska effekter för skogslandskapet och därmed för en del skogslevande arter.
– Det här är en viktig insikt. Det svenska skogslandskapet består till mycket stor del av brukad skog, och livsmiljöerna i dessa skogar är därför väldigt viktiga för skogslevande arters överlevnad här i Sverige, säger skogsekologen Adam Felton, SLU.
De viktigaste verktygen för naturvård i skogen i Sverige idag är dels att skydda områden med skog som är värdefull för vissa skogslevande arter, dels att lämna död ved, högstubbar, lövträd och enstaka grova träd vid avverkning (det som brukar kallas naturhänsyn).
Johan Sonesson föreslår att förlängdomloppstid ses som ytterligare ett verktyg som kan bidra till naturvärden och en ökad variation i skogen. Måttliga justeringar av omloppstiderna kan ge stora effekter på landskapsnivå.
Men samtidigt finns en utbredd skepsis hos skogsägare mot längre omloppstider, bland annat beroende på oron för stormskador.
– Kanske kan man välja skogsbestånd där risken för stormskador är liten? Kanske kan man låta skogsägare tillgodoräkna sig risktagandet som en form av naturvårdsinsats? Idag passar idén om att överhålla skog inte in i arbetet med certifiering och målklassning i skogsbruksplanerna, säger Johan Sonesson, som hoppas få till stånd en diskussion om vad kortare respektive längre omloppstider har för betydelse i skogslandskapet.