Ibland fokuserar länsstyrelsen för mycket på reservatet, säger Folke Näslund på Svefa i Östersund. Han brukar förhandla med skogsägarna och deras ombud för Naturvårdsverkets räkning.
Förhandlingen får göras av samma företag som utfört värderingen, men inte av samma person. (Naturvårdsverket strävar dock efter att använda olika företag för värdering och förhandling på orter där det är möjligt.)
— På länsstyrelsen är tjänstemännen ofta fokuserade på reservatet och biologin. Man tänker ibland mindre på fastigheterna och brukandet. Det kan leda till att gränserna dras så att det blir bestånd som är mycket svåra att bruka. Det ska man tänka på som markägare när man tittar på det första förslaget till reservat. Det kan finnas möjligheter att förbättra gränsdragningen för markägaren utan att det skadar naturvärdena.
Det händer också att naturvårdstjänstemännen tar naturvården för självklar. Men alla skogsägare känner inte till begrepp som nyckelbiotop, eller skyddet för rödlistade arter. Och de är inte insatta i Sveriges internationella åtaganden. Folke Näslund menar att tjänstemännen ibland kan bli bättre på att förklara.
— Jag har varit med på exkursioner där skeptiska markägare har blivit alldeles till sig när länsstyrelsen har visat vilka naturvärden skogen har.
BE