Som vanligt är det så att de som lyckas väl i nuvarande struktur inte vill förändras. Dessa företag har satsat stort på att bygga upp organisationer och varumärken och ser inte fördelarna med digitalisering och transparens. Även virkesmarknaden kommer att förändras och det som driver utvecklingen är den rationalisering som digital teknik möjliggör. Så här kan en virkesaffär se ut om några år:
Säljaren ritar in området på en karta, bifogar eventuellt några representativa foton, anger trädslagsblandning och virkesförråd enligt sin skogsbruksplan, samt anger speciella önskemål. Den säljare som behöver hjälp med beståndsval och annat får anlita en konsult för den hjälpen. Förmedlaren kompletterar automatiskt med skogsdata och markkartor från laserskanning och med tillgänglighetsklass från nationella vägdatabasen. Systemet ger även automatiskt ett ungefärligt mått på terrängtransportavståndet. Statistiska uppgifter om sannolika virkeskvaliteter inom relevant geografi kompletterar bilden. Alla dessa data är objektiva. Köparen kan på rummet i lugn och ro bedöma skogen ganska väl med hjälp av objektiva data. Om beståndet är ”konstigt” och kräver ett fältbesök så åker man ut i fält men med utvecklad teknik så blir detta allt mindre nödvändigt. Köparen kalkylerar värdet för just sitt råvarubehov med hänsyn till sortimentssammansättning och transportavstånd. Budet ges som ett LRK med ett diameterberoende pris per trädslag och ett särskilt pris för sekunda ved (rutten gran). Det diameterberoende priset hanterar osäkerheten kring medelstam och för köparen är detta en köpform med låg risk. Affären avgörs i ett öppet anbudssystem eller i öppen budgivning. I systemet finns alla ingångna affärer registrerade, så säljaren kan direkt se om de avgivna buden ligger ”rätt”. Förmedlaren tillhandahåller marknadsplatsen och genererar kontrakt och andra nödvändiga dokument.
Köparen kan på rummet i lugn och ro bedöma skogen ganska väl med hjälp av objektiva data. Om beståndet är ”konstigt” och kräver ett fältbesök så åker man ut i fält men med utvecklad teknik så blir detta allt mindre nödvändigt. Köparen kalkylerar värdet för just sitt råvarubehov med hänsyn till sortimentssammansättning och transportavstånd. Budet ges som ett LRK med ett diameterberoende pris per trädslag och ett särskilt pris för sekunda ved (rutten gran). Det diameterberoende priset hanterar osäkerheten kring medelstam och för köparen är detta en köpform med låg risk. Affären avgörs i ett öppet anbudssystem eller i öppen budgivning. I systemet finns alla ingångna affärer registrerade, så säljaren kan direkt se om de avgivna buden ligger ”rätt”. Förmedlaren tillhandahåller marknadsplatsen och genererar kontrakt och andra nödvändiga dokument.
Fördelarna för både köpare och säljare är uppenbara. Modellen ovan ger en avsevärt billigare hantering med sannolikt mindre osäkerhet än i dag. Priset baserar sig i huvudsak på objektiva kriterier där osäkerheten minimeras genom lämplig form för prissättningen.
Köparen kan kalkylera värdet för just sitt råvarubehov och minimera kostnaden fritt egen industri för de sortiment som industrin behöver. Behovet av sortiments- och lägesbyten mellan olika industrier minskar och därmed kostnaderna. Det omfattande fältarbete som idag flera köpare behöver göra kan minimeras och betydande kostnader sparas. Och slutligen sker affären genom bud i ett öppet system vilket garanterar att virket blir marknadsprissatt.
Det som nu ny teknik gör möjligt är en rationalisering av virkeshandeln som kommer både köpare och säljare till del. Men det krävs öppenhet för nya metoder och teknisk utveckling för att nå fram.
Här har rimligen virkesmarknadens parter och deras organisationer en viktig uppgift.
PER OLSSON
JÄGMÄSTARE