Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
Det är tillsammans med Naturvårdsverket som Skogsstyrelsen, på uppdrag av regeringen, följt upp utvecklingen av det frivilliga formella skyddet av skog.
– De senaste åren märks en ökning av intresseanmälningarna, säger Johan Åberg, processförvaltare på Skogsstyrelsen.
För en tvåårsperiod fram till och med 2024 var antalet intresseanmälningar 556. År 2021 var motsvarande antal 379.
Ökningen för arealen går längre tillbaks och är tydligare. Sedan 2021 har den tagit ett rejält kliv uppåt, en fördubbling, och är nu på 16 000 hektar.
Arealens genomsnittliga storlek i intresseanmälningarna, för den senaste perioden, är 30,5 hektar, enligt Johan Åberg.
Här finns dock en skillnad mellan myndigheterna.
– Genomsnittet för intresseanmälningar som inkommer till Skogsstyrelsen är nio hektar, medan snittet hos länsstyrelserna är 48 hektar, enligt Johan Åberg.
– Intresseanmälningar som rör skog ovan gränsen för fjällnära skog rör större arealer än de som rör fastigheter nedanför, tillägger han.
Vanliga skyddsformer som efterfrågas hos Skogsstyrelsen är biotopskydd eller naturvårdsavtal. Det förekommer också att man inte anger önskad skyddsform. För länsstyrelserna saknas motsvarande uppgifter.
Skogsstyrelsen har heller inte helhetsbilden av vilka ägarkategorier som oftast vill skydda skog formellt.
– Men åtminstone till Skogsstyrelsen dominerar privata skogsägare och jag vågar nog säga detsamma om intresseanmälningarna som är inkomna till länsstyrelserna, säger Johan Åberg.
Men både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen anser att mer kan göras för att underlätta för frivilligt skydd. En viktig anledning är att markägare som själva tagit initiativ också är mer positiva.
Myndigheterna föreslår att ersättningsmedel säkerställs, ett mer flexibelt och ändamålsenligt biotopskydd införs samt att markägare kan ta del av lättillgängliga kunskapsunderlag om höga naturvärden.
KARIN LEPIKKO
