I Västmanland 2014 brann cirka 13 800 hektar skog. Nu har forskare studerat följderna av den stora skogsbranden. Framför allt har man velat ta reda på hur mycket kol och näring som försvinner till luft och vattendrag efter bränder. Man har också velat se hur snabbt ekosystemet återgår till hur det var innan.
Det är framför allt marken som har studerats. Det är nämligen den, och inte träden, som står för de största förlusterna av kol vid brand, skriver Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
– Endast en del barr och smågrenar brinner upp i träden, medan runt 90 procent av förlusterna kommer från den organiska jorden, det så kallade humuslagret. Dikade torvmarker som torrlägger mycket organiskt material i marken blir därmed stora punktutsläpp i landskapet. säger Gustaf Granath, forskare vid Uppsala universitet, som är huvudförfattaren till studien.
Forskarna har bland annat mätt hur djupt det brunnit i marken för att skatta förlusten av kol. De kan nu visa att det vid själva brandtillfället förlorades mellan 145 och 160 ton koldioxid per hektar till atmosfären. För hela brandområdet i Västmanland motsvarar det tio procent av Sveriges inrikestransporter under ett år. Och marken fortsatte att förlora kol åren efter branden. Markens första nettoupptag av kol noterades tre år efteråt.
SNABBT NORMALLÄGE I VATTEN
Forskarna befarade att mycket kol skulle förloras även till vattendragen som också ingick i studien. Men ingen ökning kunde noteras.
Däremot ökade mängden näringsämnen som kväve och fosfor i vattendragen på grund av den bristande vegetationen.
Men redan efter två år var de flesta värden tillbaks på normalläge.
– Nu vet vi mer om hur mycket och vart kol och näring försvinner vid bränder. Men vad som händer framöver är minst lika intressant. Det ligger mycket kol inbundet i döda träd som snart börjar förmultna, samtidigt som mark och trädvegetation lagrar in nytt kol och kväveförråd byggs upp. Det här är viktigt att följa om vi ska förstå hur våra skogar påverkas när de brinner, säger Gustaf Granath.
Det är forskare från Uppsala universitet, SMHI och SLU som under fyra år samlat in data från brandområdet.
Finansiärer av studien är Havs- och vattenmyndigheten och Formas.