Den svenska skogslagstiftningen har genom tiderna visat sig vara otillräcklig för att hindra nya brukningsmetoder som i efterhand visat sig vara misslyckade. Som exempel kan nämnas plantering av monokulturer av gran, speciellt på mager mark, samt monkulturer av tall. Lövbesprutning med hormoslyr, barrskog med omloppstider på 50 år, kalhyggesplöjning (som senare korrigerades till ytligare hyggesberedning) samt införandet av vissa främmande trädslag.
Ytterligare exempel är den utbredda prioriteringen av plantering som föryngringsmetod, den gör att vi missar självsåddens ståndortsfördelar. Torrläggning av mossor och torvmark tillhör också de mindre lyckade åtgärderna.
Idag kringgås lagstiftningen på olika sätt. Risken att nekas att avverka gammelskog, som ju besitter höga naturvärden, gör att många markägare ”för säkerhets skull” avverkar innan den kan klassas som gammal. Regler som omgärdar stora kalavverkningshyggen kringgås genom att spara smala skogsremsor på föryngringsytan.
Bristen i lagstiftningen har varit avsaknad av kunskap och erfarenhet samt illa genomtänkta förordningar som därför inte har fått acceptans och legitimitet. Brukarna har nästan tävlat med varandra om att hitta sätt att genomföra åtgärder utan att bryta mot lagens bokstav men väl syfte. Det är lätt att bortse från att skogsbruk är ett entreprenörskap med dess stora förtjänster men även fel i kringgående av regler och allmännytta.
Internationell lagstiftning för skogsbruket har ökat. Sverige måste som medlem följa EU: s lagar och regler och anpassa våra nationella. Det är nödvändigt för att våra skogsprodukter ska accepteras på många exportmarknader. Här har våra politiker och miljöaktivister visat långt högre ambitioner för lagar och regler än den helt otillräckliga nivån som forskarnas kunskaper möjliggör.
MÅLSÄTTNING KROCKAR MED KUNSKAPSNIVÅ
Ett exempel är den nya svenska artskyddsförordningen som kritiseras unisont av riksdagen, Skogsstyrelsen och skogsägarföreningarna och som nu är under omarbetning. Detta är ett exempel på brist i kongruens mellan nivån på lagstiftarnas målsättning och på forskarnas kunskaper. Forskarna erkänner att deras kunskaper om majoriteten av ekosystemens arter är helt otillräckliga för att utgöra underlag till reglering av skogsbruket på det sett den nuvarande artskyddsförordningen stipulerar.
När skogsägarna gavs ansvaret för att deras brukningsåtgärder inte skulle störa enstaka individer av en art i dess livsbetingelse på en plats blev gapet mellan ambition och nivå på kunskap rent absurd. Av de 320 000 skogsägarna begärdes att var och en skulle kunna mer än forskarna om samtliga arter i ekosystemet. Hur slipper en sådan lag igenom lagrådets granskning? Vad säger justitieministern, statsministern med flera.
När särintressen med sådan brist på kunskap får genomslag i stiftandet av nya lagar som i artskyddsförordningen – då är det fara å färde inom flera områden i Sverige. Hur ska vi kunna hindra att nästa försök till artskyddsförordning är lika bristfällig? Mitt försök att bidra är att föreslå en ram för den nya artskyddsförordningen. Ett första utkast är här bilagt.
WILHELM DYRSSEN, skogsägare och civilekonom.
FÖRSLAG TILL REFERENS FÖR NYA ARTSKYDDSFÖRPRDNINGEN
1. BEGRIPLIGHET. Reglerna bör utformas på ett för skogsägarna begripligt sätt. Enkelhet bör eftersträvas för att undvika att skogsbruksåtgärer inte i onödan ska bli beroende av lagtolkning från dyra experter och statliga tjänstemän. Även den viktiga skogsintressenten allmänheten är betjänt av begriplighet och enkelhet.
2. MOTIVET för utformandet av en ny artskyddsförordning bör framgå. Hänvisning till gällande lagstiftning både i Sverige och EU. Hänvisningar bör även göras till pågående utveckling av denna lagstifning. Politikernas ambitionsnivå för regleringen bör uttryckas och exemplifieras. Vilka skador av skogsbruket uppkommer idag och vilken kunskap och erfarenhet finns hur dessa skador kan minimeras?
3. DARWINS EVOLUTION – UTVECKLINGSLÄRA. Kort beskrivning av Darwins utvecklingslära med betoning på beskrivning av arternas tillblivelse och utdöende. Utvecklingsläran är grunden för förståelsen av all forskning och lagstiftning inom miljön.
4. STÄNDIG FÖRÄNDRING Redogörelse för hur skogsbruket kan skötas så att ekosystemet ges möjlighet att anpassa sig till den ständiga förändring av förutsättningar som sker i form av klimatförändring, inträngning och uppkomst av nya arter, bortfall av existerande arter och människans påverkan.
5. KUNSKAP OM ARTERNA. Redogörelse för vilken kunskap som finns om de i ekosystemet ingående arterna och deras funktioner. Nivån på kunskapen om arterna är nödvändig att känna till för att begripa ambitionsnivån på regleringen i relation till behovet av reglering.
6. ENTUSIASMERA. Genomförandet av den nya artskyddsförordningen bör ske med en bred och entusiasmerande kampanj för att de som gör jobbet = skogsägarna ska känna sig motiverade att följa inte bara lagar och reglers bokstav utan även dess anda. Föredöme; ”Håll Sverige rent” kampanjen.
7. ÖVERVAKNING OCH DOMSTOLARS PRÖVNING. Lagreglerna ska vara så entydigt utformade att de kan ligga till grund för en rättssäker och oväldig övervakning av myndigheter samt prövning i domstol.