Men han verkar ta det lugnt, virkesmätaren Claes Jansson.
— Jag har varit med länge och det ger rutin, konstaterar Jansson tryggt. Men det är klart att ibland kan det vara lite knepigt. Ett billass med massaved kan se mycket olika ut. Det kan vara många hänsyn att ta då timmertravarna ska bedömas.
En timmerbil rullar in. Föraren passerar virkesmätaren på mätbryggan och försvinner in på kontoret. Kvar är Claes Jansson med sin mätstav och penna och blankett. Som sagt, max fem minuter får mätningen ta. Genomsnittet på travarnas fallande längder ska se normalt ut. Kvistarna får inte vara för långa och stockarna måste vara rena. Lite smutsiga av lera eller fin jord är OK, men sand och sten. Nej! Då blir det mätningsvägran.
— Vi säger så när vi inte kan godta ett lass eller parti. Det går då tillbaka till leverantören som får ta ansvar för partiet. Vad de gör med det virket vet vi inte, men kanske de säljer det som brännved istället. Tack och lov sker inte det här så ofta, men det händer.
Claes Jansson vet vad han talar om. Han började som virkesmätare redan 1970. Då var mätarna ute på flottningsläggningsplatserna och mätte innan virket tippades i sjön för transport eller lagring. Men har mätningen blivit bättre och säkrare sedan den tiden? Hur kan det bli exakt mätning med till exempel fallande längder på flaken?
— Rättvisan är nog densamma, men framförallt går det fortare idag. De fallande längderna tycker jag vi har bra kontroll på. Vi utgår från ett snitt och sedan stäms det kontinuerligt av med slumpvist utvalda partier som mäts stock för stock.
På mottagningen i Skärblacka görs ungefär två stickprov per dag. Avviker stickproven så justeras snittet. Om säljaren är missnöjd så kan han eller hon begära mätkontroll. Det sker 15-20 gånger per år uppger Stefan Backman, som är Qberachef för mätningsområde Norrköping. Vid begärd kontroll tas timmerlasten omedelbart undan och mäts stock för stock.
— Fem till sju procents fel godtas enligt reglerna vid en begärd kontroll och skogsägaren får betalt efter den uppmätta virkesvolymen. Men visar det sig att den första mätningen vid mätbryggan var korrekt blir det dyrt för den som begärt mätningen. Då får skogsägaren stå för kostnaden av kontrollmätningen och det kan bli upp till 5000 kronor för ett timmerlass.
Inne vid mottagningsdisken lämnar åkaren Mats Andersson, Västertryserums Åkeri, sitt lastbesked som visar vem som äger de olika travarna. Hans last kom från Trärum i St. Anna ute vid kusten i Östergötland. Strax därpå kommer Claes Jansson in med sitt mätbesked. De båda uppgifterna arkiveras i två år. Förarens roll är också att vara en slags extra koll. Åkeriet får ju betalt per fub eller vikt.
Läs mer i SKOGEN 3/08.
Text: Lars Åkerman