Att kyrkans etik och moral skulle hämma affärsmässighet är feltänkt, säger Klas Gustavsson till SKOGEN. Han är sedan något halvår egendomsförvaltare på Växjö stift.
– Vad som är rätt och fel avgör ägaren genom att slå fast vilka regler som ska gälla för skogsbruket. Vi har slagit fast vilka mål vi ska ha för avsatta arealer, certifiering, sociala värden. Hög etik är viktigt för kyrkan, men med det menar jag inte att andras moral och etik är lägre än vår, säger Klas.
Växjö stift äger 42 000 hektar produktiv skogsmark. 6 000 av dem är avsatt mark. På den produktiva skogsmarken bedriver kyrkan främst trakthyggesbruk, men på en mindre del tillämpar man kontinuitetsskogsbruk. Det gäller tätortsnära skogar och runt gamla prästgårdar.
Skogen är certifierad enligt FSC och PEFC.
– När våra ramar för skogsbruket är satta ger det oss fria händer att skapa så hög ekonomisk avkastning som möjligt. Och på vilket sätt bestämmer vi själva.
Ett exempel är stiftets gallringsstrategi.
– Enligt programmet för gran försöker vi röra den så lite som möjligt. Här nere i Småland är alla brända av Gudrun. Vi vill röra om så lite som möjligt för att minska rötangrepp och möta stormarna. Vi använder därför ett system med endast en gallring. Den minskade volymen tar vi igen genom tidigare slutavverkning.
Växjö stift använder Heureka för planeringen. Det består av en serie fritt tillgängliga programvaror för skoglig planering och analys, utformade för att kunna räkna på flera av skogens alla värden och ge ett helhetsgrepp på planeringen. Några av de värden som systemet kan hantera är virkesproduktion, rekreationsvärden, naturvärden och kolinlagring.
Stiftet praktiserar både avverkningsrätter, avverkningsuppdrag och leveransvirkesförsäljningar.
– Vi är och ska vara opportunister i mixen av affärerna för att utnyttja rörligheter i marknaden så gott det går, men samtidigt med ett gott affärssamarbete.
Att vara egendomsförvaltare innebär att vara chef för stiftets skogar. Tidigare var Klas affärschef för Skogssällskapet som förvaltar andras skogar. Det innebär att man måste ta hänsyn till flera hundra uppdragsgivare med många olika önskemål.
– Jag kom långt från själva förvaltningen – som jag är utbildad för och gillar. Jag ville helt enkelt arbeta med egen förvaltning. Nu har jag en ”kund”, stiftet, och behöver bara ha dess mål och utveckling för ögonen.
Klas Gustavsson ger ett väldigt jordnära intryck. På åttiotalet var han skogsarbetare på Linköpings stift och arbetade åt flera större skogsägare som rådgivande konsult. Sedan blev det teoretisk utbildning, först som skogstekniker och sedan färdig skogsmästare . Men det höll på att bli något annat för Klas.
– Som nyutexaminerad skogsmästare 1991 var det inte så lätt att få jobb. Sverige var i kris med skenande inflation och Skogsstyrelsen gjorde sig av med folk. Jag hade inga kontakter i branschen och de gamla rävarna från Skogsstyrelsen hade lättare att få de arbeten som fanns.
Därför gick han en lärarutbildning i Uppsala för att gardera sig med ett alternativ.
– Fördelen var att jag träffade min hustru Pia som pluggade till veterinär. Vi blev ett bra team med gemensamma intressen nära de gröna näringarna.
Och till slut blev det alltså en skoglig bana. Först på Stockholms läns landsting, sedan som skogsbrukslärare och därefter i en rad olika tjänster.
Och nu alltså Växjö stift.
Vilka stora frågor står kyrkan som skogsägare inför?
– Ägarfrågan, rätten att bruka sin mark. Från brukningsperspektiv ser jag en risk i att restriktionerna växer så att brukandet begränsas. Små inskränkningar införs hela tiden.
Vad ska ni göra åt det?
– Vi måste skapa opinion utifrån ägarens perspektiv. Förklara att ett fritt ägande är bra för skogsproduktionen och för alla andra värden som finns i svenskt skogsbruk.
De stora drakarna i södra Sverige är på köparstråt och konsoliderar. Det finns stora risker med detta, men också fördelar, anser Klas Gustafsson.
– I det korta perspektivet blir det färre köpare och mindre konkurrens. I det längre kanske det är nödvändigt. Vi får större och starkare aktörer med bättre överlevnadsförmåga. Vi som har 42 000 hektar skog kan nog sätta hårt mot hårt, men för de mindre skogsägarna kan det bli besvärligare.
Marknadsläget, hur bedömer du det?
– För köparna känns det nog bra. De har lagom stora lager och de flesta känner sig komfortabla med flödet och höjer inga priser på den stående skogen. Men jag ser ljust på framtiden. Bara i Sverige måste det byggas minst en halv miljon nya bostäder. Massakonjunkturen är bra och fibrerna används alltmer till annat en bara papper. Och tänk när kineserna börjar använda toapapper i vår omfattning!
Längtar du efter egen skog?
– Nej, det räcker med den jag har omkring mig (skratt).
Familjen bor i Jönköping och Klas veckopendlar de tolv milen till Växjö. Hustrun Pia är chefsveterinär på branchorganisationen Svensk Fågel och delar tiden mellan Jönköping och Stockholm och hela landet. Det blir många resdagar per år.
Inget av de tre barnen Maja 18 år, Isak 20 år och Emma 25 år verkar vara inriktade på skogsbranschen, skrattar Klas.
– Ibland undrar jag vad vi gjort för fel, jag en skogsgubbe och min fru veterinär och ingen verkar gå i våra gröna fotspår.
Föreningen Skogens Höstexkursion 2017 är ett samarrangemang med Svenska kyrkan och programmet kommer bland annat att ta upp just etikfrågor. Den hålls den 20 till 21 september i trakterna av Skövde.
SKOGEN 11/2016